Justitieministeriet - Oikeusministeriö

Att vittna är en medborgerlig plikt: ett vittne måste alltid inställa sig i domstolen om han eller hon inte har laga förfall (t.ex. läkarintyg om sjukdom). Detta skall meddelas domstolen.

Först svär vittnet vittneseden eller avger motsvarande försäkran.

I rätten skall vittnet berätta allt han vet om det ärende som behandlas, om han inte har rätt att tiga eller tystnadsplikt. Han måste tala sanning. Om det kommer fram att ett vittne har ljugit eller förtigit någonting som påverkar saken, blir han åtalad för osann utsaga. Den som gjort sig skyldig till osann utsaga döms i allmänhet till fängelsestraff.

En nära släkting till en part behöver inte vittna mot sin vilja. Men om en nära släkting går med på att vittna, gäller skyldigheten att hålla sig till sanningen också honom.

Vid behov upplyser rättens ordförande vittnet om när han kan vägra att svara på en fråga. Vittnet är t.ex. inte skyldigt att avslöja omständigheter som kunde leda till att åtal väcks mot honom själv eller hans närmaste. Han behöver inte heller avslöja affärs- eller yrkeshemligheter, om inte domstolen särskilt förpliktar honom till det.

Ett vittne har rätt till skälig ersättning för nödvändiga rese- och utkomstkostnader samt för ekonomisk förlust. Vittnesarvode betalas i allmänhet av den enskilda part som har kallat in vittnet eller den myndighet som har fattat det överklagade beslutet. Arvodet till ett vittne som har inkallats av en enskild part kan betalas av statens medel, om det för avgörandet var viktigt att vittnet hördes.

Om vittnet har inkallats av en part som får rättshjälp, betalas vittnesarvodet av statens medel.