Jag satt och läste tidningen. Dröm om min förvåning när det riktigt svart på vitt stod att folk är besvikna på politikprogrammen. Förbluffande när man ser vad som åstadkommits genom programmen.

Särskilt väl lämpar sig programkonceptet för nya eller på nytt aktiverande perspektiv där man kan åstadkomma resultat på ett brett område. Detta på så sätt att helheten syns och växelverkan fungerar.

Så ser ett typiskt program för medborgarinflytande ut. Några gånger har det verkat finnas sådana bitar där något inte har fungerat. Jag har då tänkt att nu får jag in även negativa erfarenheter i slutrapporten. Men sen har det i alla fall rullat i gång.

Ändå är livet som främjare av ett aktivt medborgarskap inte bara en dans på rosor. Jag tänkte här berätta om min värsta besvikelse. Den har ändå inte direkt anknytning till detta arbete.

Jag hade tillfälle att leda en arbetsgrupp som bl.a. skulle lägga fram en ny version av definitionen på allmännyttig verksamhet för Rundradiolagen.

Vi gjorde det som vi skulle göra. Tillsammans med andra reformer tog vi in ordet medborgare i vårt förslag. Så gör man i många andar länder, bl.a. England, där man särskilt betonar samhällsperspektivet. Rundradion borde stödja ”medborgarnas möjlighet att påverka...”

Motiveringen var väl underbyggd. För det första är lyssnarna/tittarna inte bara kunder som Rundradion kan klämma åt, utan myndiga medborgare. För det andra har Rundradion en särskild uppgift tillsammans med civilsamhället. Det åter är en central arena för medborgarnas deltagande och även inflytande.

För det tredje upprätthåller Rundradion i det allt mera mångkulturella Finland dialogen mellan medborgarna, förmågan att förstå varandra och bygga gemensamma nationella mål. Och sist men inte minst: de finska medborgarna är också medborgare i Europeiska unionen. Rundradions grepp och resurser behövs för att finländarna skall kunna verka som fullvärdiga EU-medborgare. För att inte tala om världsmedborgarskapet.

Detta lade vi stolta fram. Men hur gick det? I lagberedningen ersattes ordet ”medborgare” med ordet ”enskilda”. Och vilken var motiveringen? Medborgare diskriminerar sådana som är bosätta i Finland men som inte är finska medborgare.

Sancta simplicitas. Motiveringen kunde inte vara sämre just i dethär fallet. För det första garanterar Finlands grundlag icke finska medborgare som är bosatta i Finland samma rätt att delta och påverka som finska medborgare. Endast när det gäller röstande, kandidering och utlandsresor finns det undantag. För det andra betonades tolerans och kulturell mångfald mycket kraftigt i samma definition.

I min nöd försökte jag ännu i mitt utlåtande till riksdagens trafikutskott föreslå att man ens skulle skriva in aktiv medborgare. Men det var redan för sent. Så vi behöver inte längre fundera på om finländarna är undersåtar eller medborgare. Nu är vi enskilda.

Visst är enskild snyggare än undersåte. Borde den president som vi nu skall välja åläggas att inleda sitt nyårstal med orden: Jokaiset. Varje.

Sådant är det medborgarskapsfrämjande arbetet i Finland. Kan uppfattningen om medborgarskap bli tunnare än så?

Seppo Niemelä, programdirektör