Den form av internationell rättshjälp som bevisupptagningen utgör behövs då ett vittne eller en handling eller ett föremål som skall användas som bevis befinner sig i en främmande stat. I detta avsnitt presenteras lagstiftningen och avtalen om bevisupptagning.
Författningarna som nämns i texten finner du i Statens författningsdata på adressen www.finlex.fi/sv/.

Inom Norden tillämpas överenskommelsen mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning (FördrS 26/1975). I överenskommelsen följs principen om direkta kontakter, dvs. en begäran om rättshjälp lämnas direkt till den behöriga myndigheten förbi centralmyndigheten. Finland och Sverige tillämpar dock sinsemellan den nedannämnda EU-förordningen.

Inom EU tillämpas rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (PrEU 704). Förordningen bygger på direkta kontakter mellan domstolarna. Komissionen har tagit fram en handledning för tillämpningen av förordningen (pdf-fil, 23 s.).

Ett viktigt internationellt avtal är Haagkonventionen från 1970 om bevisupptagning i utlandet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (FördrS 37/1976). Finländsk centralmyndighet i detta sammanhang är justitieministeriet. Även i Haagkonventionen från 1954 angående civilprocessen (FördrS 2/1957) ingår bestämmelser om bevisupptagning. Genom 1970 års konvention har dock denna tidigare konvention reviderats och kompletterats.

Konventionstexterna, förklarande rapporter, ratifikationsläget m.m. gällande konventioner som ingåtts inom ramen för Haagkonferensen för internationell privaträtt hittar du på organisationens Internetsidor.

De nationella bestämmelserna om förfarandet vid bevisupptagning ingår i lagen om samverkan mellan finska och utländska myndigheter vid rättegång samt om verkställighet i vissa fall av utländsk domstols beslut (171/1921). Enligt den skall en domstol lämna den rättshjälp i ett tvistemål eller ansökningsärende som en utländsk judiciell myndighet begärt, om åtgärden skall vidtas av en domstol i Finland och inte strider mot grunderna för den finländska rättsordningen. Lagen innehåller även bestämmelser om bevisupptagning inför en utländsk myndighet.

Finland har dessutom ingått bilaterala avtal bl.a. med Ryssland (FördrS 48/1980).

När en begäran riktas till ett land som inte är part i konventionerna, skickas den på diplomatisk väg, dvs. via utrikesministeriet.

Uppdaterad 7.1.2010