I detta avsnitt beskrivs förfarandet vid utlämning inom Europeiska unionen.

Bakgrund

Europeiska unionens råd för rättsliga och inrikes frågor antog den 13 juni 2002 ett rambeslut om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna. Rambeslutet är ett led i det rättsliga samarbetet i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater och det syftar till en tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning. Rambeslutet sätts i kraft genom nationella lagstiftningsåtgärder.

Avsikten med rambeslutet var att skapa ett nytt enhetligt regelverk kring utlämning för Europeiska unionens medlemsstater. Regelverket ersätter de regler som gällt sedan den 1 januari 2004 och bygger på flera olika internationella avtal.

Rambeslutet sattes i kraft i Finland genom lagen om utlämning för brott mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen (1286/2003, St 403), som trädde i kraft den 1 januari 2004.

Rambeslutet har satts nationellt i kraft i alla medlemsstater utom Italien.

I och med rambeslutet har utlämningsförfarandet inom Europeiska unionen ändrats på många olika sätt.

Utlämning från Finland

Beslut om utlämning fattas inte längre av förvaltningsmyndigheterna utan av de rättsliga myndigheterna. I Finland är det Helsingfors, Åbo, Tammerfors eller Uleåborgs tingsrätter som beslutar om utlämning, beroende på var den som begärts utlämnad påträffas. En framställning om utlämning görs av den behöriga åklagaren i dessa tingsrätters domkretsar. Utlämningsbeslut kan överklagas till högsta domstolen.

Utlämning för väckande av åtal skall alltid bygga på en nationell häktningsorder utfärdad för det eller de brott för vilka utlämning begärs. Utlämning som begärs för verkställighet av ett straff förutsätter en laga kraft vunnen dom.

En begäran om utlämning skall göras på finska, svenska eller engelska. Den kan formuleras fritt eller göras på den blankett som följer med rambeslutet. Om begäran har avfattats på något annat än ovannämnda språk sörjer centralkriminalpolisen för att den översätts till finska eller svenska.

Inom Europeiska unionen sker utlämningar genom direkta kontakter mellan de behöriga regionala myndigheterna. Vid behov kan kontakterna skötas med hjälp av SIRENE-byrån i anslutning till centralkriminalpolisen.

Finska medborgare utlämnas till andra EU-stater på samma villkor som medborgare i andra länder. De har dock rätt att i Finland avtjäna ett straff som eventuellt dömts ut i en annan medlemsstat. Om finska medborgare begärs utlämnade till en annan medlemsstat för verkställighet av ett fängelsestraff kan de välja om de vill avtjäna straffet i Finland eller i den andra medlemsstaten.

För att utlämning skall kunna ske krävs det att det föreskrivna strängaste straffet i den anmodande staten är minst ett års fängelse och att gärningen är straffbar enligt finsk lag. När utlämning begärs för verkställighet av ett straff skall det straff som dömts ut vara minst fyra månader och gälla ett brott som är straffbart också enligt finsk lag.

Detta krav på dubbel straffbarhet har frångåtts i fråga om den förteckning över brottstyper i 32 punkter som ingår i rambeslutet i de fall där maximistraffet för ett sådant brott är minst tre års fängelse enligt lagstiftningen i den stat som begär utlämning.

Rambeslutet innebär ytterligare inskränkningar i medlemsstaternas rätt att vägra utlämning och tidsfristerna inom vilka beslut om utlämning skall fattas och eventuella besvär avgöras är korta. Också skyddet som specialitetsprincipen erbjuder är avsevärt kringskuret.

Utlämning till Finland

När det gäller utlämning till Finland är åklagaren och Brottspåföljdsverket behöriga myndigheter. Begäran om utlämning av en brottsmisstänkt framställs av den åklagare som är behörig att utföra åtalet i brottmålet i fråga. Åklagaren kan endast begära utlämning för åtgärder för väckande av åtal. Framställningar om utlämning för verkställighet av fängelsestraff görs av Brottspåföljdsverket.

Utlämning kan begäras om det strängaste straffet enligt finsk lag för den gärning som ligger till grund för begäran är minst ett år fängelse eller om minst fyra månader återstår att avtjäna av det fängelsestraff som dömts ut och gärningen skulle ha varit straffbar också i den anmodade staten.

Om gärningen är upptagen i den förteckning på 32 punkter över brottstyper som ingår i rambeslutet och det strängaste straffet för gärningen är minst tre år fängelse, kan en framställning om utlämning göras oberoende av om dubbel straffbarhet föreligger eller inte.

En framställning om utlämning kan vara fritt formulerad eller göras på det formulär för arresteringsorder som bilagts rambeslutet och har översatts till alla Europeiska unionens officiella språk Om formuläret inte används, 25.11 och 1.12.2004 skall samma uppgifter framgå av framställningen som av formuläret.

Framställningen skall i allmänhet översättas till den anmodade statens språk. Centralkriminalpolisen sörjer vid behov för översättningen av utlämningsframställningar till andra medlemsstater.

Tidtabellerna som myndigheterna skall iaktta när de gör en framställning om utlämning till Finland är snäva. När någon har gripits i en medlemsstat skall ibland arresteringsordern skickas till de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten på det språk den önskar inom några få dagar. Om tidsfristerna inte iakttas friges den som tagits i förvar.

Uppdaterad 2.3.2006