| Utlämning mellan Europarådets medlemsstater | Textversion |
I detta avsnitt beskrivs förfarandet vid utlämning för brott mellan Europarådets medlemsstater.
Inom Europarådet ingicks 1957 en europeisk konvention om utlämning för brott (FördrS 32/1970, St 404a). Konventionen har ratificerats av 43 av Europarådets medlemsstater samt Israel och Sydafrika. Bara Bosnien och Herzegovina, San Marino och Monaco har ännu inte anslutit sig till konventionen. Finland anslöt sig år 1971.
Samtidigt som Finland anslöt sig till konventionen bereddes lagen om utlämning för brott (456/1970). Beredningen vägde in de krav konventionen ställde på den statsinterna regleringen och innehållet i lagen och konventionen är följaktligen i huvudsak detsamma.
I Europa i allmänhet sker utlämningar, i motsats till vad som är fallet inom Europeiska unionen, i två steg. Utlämningen inleds vanligen genom att den eftersökte tillfälligt tas i förvar. Först därefter görs den egentliga framställningen om utlämning.
Förfarandet för utlämning från Finland inleds enligt konventionsbestämmelserna då den eftersökte grips med stöd av en internationell efterlysning. I regel tas han eller hon i förvar för att säkra utlämningen.
En tidsfrist (vanligen 30 dagar) inom vilken en officiell utlämningsbegäran med de bilagor som anges i konventionen skall lämnas till justitieministeriet meddelas den främmande staten. Utlämning för åtgärder för väckande av åtal skall alltid vara baserad på en häktningsorder som gäller det eller de brott för vilka utlämning begärs. Begäran om utlämning skall åtföljas av en kopia av häktningsordern. När utlämning begärs för verkställighet av straff är det tillräckligt med en laga kraft vunnen dom. Om ovannämnda tidsfrist inte iakttas, skall personen i fråga släppas fri.
När justitieministeriet har fått en begäran om utlämning skickar det handlingarna till centralkriminalpolisen, som i brådskande ordning undersöker saken. I detta sammanhang skall den som begärs utlämnad ha en advokat som biträde. Advokaten betalas vid behov ersättning med statliga medel. I praktiken ingår hörande av den som begärs utlämnad som ett led i undersökningen.
Den som begärs utlämnad har rätt att föra utlämningsfrågan till högsta domstolen för avgörande. Justitieministeriet kan dessutom alltid, om det så önskar, begära utlåtande om en utlämning av högsta domstolen. Om högsta domstolen anser att det finns hinder för en utlämning, kan begäran inte bifallas. I annat fall beslutar justitieministeriet om samtycke till utlämningen skall ges.
Om inget annat följer av högsta domstolens utlåtande och det inte finns något annat hinder för en utlämning förordnar justitieministeriet att den berörda personen skall utlämnas till den främmande staten. I utlämningsbeslutet skall ingå ett villkor om att den utlämnade inte i den stat till vilken utlämningen sker får åtalas eller straffas för något annat brott som begåtts före utlämningen eller vidareutlämnas till en annan stat (specialitetsprincipen). Om detta önskas krävs särskilt samtycke av justitieministeriet.
En tidsfrist fastställs inom vilken den främmande staten skall hämta den som utlämnas.
Förfarandet för utlämning till Finland för åtgärder för väckande av åtal inleds genom att den brottmisstänkte häktas i sin frånvaro för det eller de brott som utgör grund för begäran om utlämning. Utlämning för verkställighet av straff förutsätter en laga kraft vunnen dom.
I regel utfärdas en internationell efterlysning av den som begärs utlämnad. I efterlysningen ingår en begäran om att den efterlyste skall tas i förvar för att därigenom säkra utlämningen.
När personen i fråga grips fastställs en tidsfrist för de finska myndigheterna (18–40 dagar) inom vilken en begäran om utlämning skall lämnas till den utlämnande statens myndigheter. Justitieministeriet sätter upp begäran om utlämning på framställning av den behöriga myndigheten, fogar behövliga handlingar till den och lämnar begäran till den främmande staten.
Personen i fråga skall hämtas till Finland inom en av den främmande staten angiven tid. Centralkriminalpolisen svarar för hämtningen.
När personen i fråga har utlämnats till Finland förordnas han eller hon i allmänhet hållas häktad fram till behandlingen av åtalsärendet. Också utfärdande av ett reseförbud kan komma i fråga i stället för häktning.
De finska myndigheterna är skyldiga att iaktta de villkor som den främmande staten ställer. Vanligen ställer den främmande staten som villkor för utlämningen att den utlämnade inte får åtalas eller straffas för något annat brott som begåtts före utlämningen och att han eller hon inte får berövas sin frihet på grund av ett sådant brott utan att den främmande staten särskilt samtycker till detta (specialitetsprincipen).
Uppdaterad 2.3.2006