Myndigheternas ska självmant tillgodose de språkliga rättigheternaTextversion

Sammandrag av kapitel tre och åtta i Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2009.

Av statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2009 framgår att tillgången på kundservice på finska respektive svenska varierar från myndighet till myndighet, särskilt från kommun till kommun. Finskspråkiga kommuninvånare i tvåspråkiga kommuner med svenska som majoritetens språk uppger att de vanligtvis alltid får service på finska, medan många svenskspråkiga i motsvarande situation uppger att de blir betjänade på svenska bara om de särskilt ber om det. Många tvåspråkiga myndigheter anser för sin del ofta att det inte finns behov av svenskspråkig service om svenskspråkiga går med på att tala finska. Därmed glömmer de sin lagenliga skyldighet att självmant ge service på kundens eget språk, oberoende av vilka andra språk kunden talar.

Få myndigheter utreder varken på förhand eller vid första kontakt vilket språk är kundens eget. I många tvåspråkiga kommuner, särskilt om finska är majoritetens språk, inleds samtal med kunder automatiskt på finska. Det händer också att svenskspråkiga vid kontakt med exempelvis ministerier förväntas byta eller blir uppmanade att byta till tjänstemannens språk. Svenskspråkiga kundsamtal förenas lätt till en tjänsteman som talar svenska, men som nödvändigtvis inte är sakkunnig i ärendet. Dessutom händer det att ministerierna exempelvis i skriftväxling med enspråkigt svenska eller tvåspråkiga kommuner med svenska som majoritetens språk använder enbart finska, vilket är lagstridigt. Statsrådet upprepar i sin berättelse från år 2009 sitt förslag från 2006, att myndigheterna systematiskt ska gå igenom sina service- och förvaltningsprocesser med tanke på förverkligandet av språkliga rättigheter. Hittills har få myndigheter gjort denna genomgång.

Den offentliga sektorn köper en betydande del av sina tjänster av privata tjänsteproducenter men det är rätt oklart hur myndigheterna beaktar de språkliga rättigheterna i samband med upphandling. I en enkät som justitieministeriet gjorde i samband med beredningen av statsrådets berättelse meddelar visserligen en stor del av de tvåspråkiga kommunerna att service på finska och svenska alltid är ett grundläggande kriterium vid upphandling. Trots att myndigheternas skyldighet att tillgodose de språkliga rättigheterna kvarstår fast tjänsterna köps utifrån tycks konkurrensutsättningen utföras och beslut om köp av tjänster ofta fattas med föga eller ingen uppmärksamhet på kommunens språkliga skyldigheter. Över lag tycks varken statliga eller kommunala myndigheter följa upp hur tjänsteproducenterna i praktiken uppfyller eventuella språkkriterier.

Tvåspråkiga myndigheter ska se till att väsentlig information finns lätt tillgängligt för medborgare och organisationer på finska och svenska. Alla tvåspråkiga kommunerna har information på båda språken på sin webbplats. De flesta små tvåspråkiga kommunerna med svenska som majoritetens språk har dessutom sin information i samma utsträckning på finska som på svenska. Ministerierna har förbättrat sin webbinformation men det finns fortfarande brist på svenskspråkig information på webbplatserna. Den svenskspråkiga informationen saknas ibland helt eller är inte lika omfattande som den finskspråkiga och uppdateringen av svenskspråkiga sidorna sker ofta senare.

I berättelsen om tillämpningen av språklagstiftningen 2009 förslår statsrådet åtgärder i kundservicen och annan verksamhet vid myndigheterna:

  • systematiskt gå igenom sin kundservice, bland annat hur man vid tvåspråkiga myndigheter i praktiken tillgodoser att kunden använder det språk han valt samt hur både muntlig och skriftlig service på olika språk tryggas.
  • reda ut hur servicekedjorna fungerar, bland annat vem kan betjäna på vilket språk och till vem ärenden som förutsätter särskilda språkkunskaper kan hänvisas.
  • skicka brev och anvisningar till den underlydande förvaltningen och till kommunerna på dessas språk eller båda språken samtidigt.
  • säkerställa vid konkurrensutsättning för anskaffning av tjänster och vid köp av tjänster av privata tjänsteproducenter att service på finska och svenska är ett av de grundläggande kriterierna vid konkurrensutsättning samt att följa upp att tjänsteproducenten, när denna tillhandahåller tjänster på uppdrag av myndigheten, i praktiken ser till att de språkliga rättigheterna tillgodoses.
  • beakta språklagstiftningen i sin kommunikation.
  • nyttja de insatser som andra myndigheter och domstolar gjort för att genomföra språklagstiftningen, exempelvis genom att dela på kostnaderna för översättning av material som produceras på flera språk.


Läs mera om kundservicen i kapitel tre och åtta i statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen.