Sammandrag av kapitel två i Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2009.

Vid årsskiftet 2007-2008 hade Finland 5 300 484 invånare av vilka 5 273 311 bor på fastlandet och 27 173 på Åland, där språklagen inte tillämpas. Av dem som bor på fastlandet hade 91,2 procent finska och 5,5 procent svenska som modersmål. De finskspråkiga invånarnas antal uppgick till 4 836 183 och de svenskspråkigas till 289 596.

Finska talas nästan överallt i Finland på fastlandet medan svenska talas inom ett mer begränsat område. Största delen av de svenskspråkiga bor i landskapen längs med kusten. I Nyland bor cirka 103 000 svenskspråkiga, i Österbotten cirka 90 000, i Östra Nyland cirka 31 000 och i Egentliga Finland cirka 26 000. Av de övriga 40 000 svenskspråkiga bor de flesta i landskapen Mellersta Österbotten, Birkaland och Kymmenedalen.

Kommunerna utgör grundenheten för den språkliga indelningen. Kommunerna är antingen enspråkiga eller tvåspråkiga med finska eller svenska som majoritetens språk. I tvåspråkiga kommuner är medborgarnas språkiga rättigheter mer omfattande än i enspråkiga kommuner eftersom de tvåspråkiga kommunerna ska ordna service på både finska och svenska. En finskspråkig kommuninvånare i exempelvis Pargas eller Nykarleby, där majoritetens språk är svenska, har rätt till service på finska och en svenskspråkig kommuninvånare i exempelvis Hangö eller Vanda, där majoritetens språk är finska, har rätt till service på svenska.

År 2009 finns det 34 tvåspråkiga kommuner, 19 kommuner med finska och 15 med svenska som majoritetens språk. På grund av den pågående kommun- och servicestrukturreformen har kommunernas antal till följd av kommunsammanslagningar ändrats sedan 2008 och ytterligare förändringar kommer att ske under de kommande åren. År 2010 kommer antalet tvåspråkiga kommuner med finskspråkig majoritet att vara 13 och antalet med svenskspråkig majoritet att vara 18.

Enligt språklagen är statliga myndigheter en- eller tvåspråkiga. Alla statliga centralförvaltningsmyndigheter såsom ministerierna och deras underliggande ämbetsverk är tvåspråkiga. Deras lokal- och regionalförvaltningsenheter är däremot enspråkiga om deras ämbetsdistrikt endast omfattar kommuner med samma språk.

Då statliga och kommunala tvåspråkiga myndigheter är i kontakt med enskilda medborgare ska de använda deras eget språk, finska eller svenska. Ifall språket inte utan oskäliga besvär kan utredas ska myndigheterna kontakta de enskilda medborgarna på båda språken. När en statlig myndighet kontaktar en kommun ska det ske på majoritetens språk i kommunen. I kontakter mellan statliga myndigheter används i regel finska. Om det är ändamålsenligt kan statliga myndigheter dock använda svenska eller något annat språk som sitt arbetsspråk.

Läs mera om Finlands språklandskap i kapitel två i statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen.