Kommuninvånarnas oro för servicen efter förvaltningsreformernaTextversion

Sammandrag av kapitel tre i Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2009.

I statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2009 framkommer det att förvaltningsreformerna har väckt oro bland kommuninvånare. Reformerna leder bland annat till nya kommunstrukturer, till att språkförhållandena kommer att ändras och till att förvaltningens arbetsspråk kan ändras. Särskilt de svenskspråkiga minoriteterna i de tvåspråkiga kommunerna är rädda för att följden kan bli att myndigheternas faktiska förmåga att betjäna kommuninvånarna även på svenska försämras.

Kommun- och servicestrukturreformen har som syfte att säkerställa att kommunerna klarar av sina uppgifter då befolkningen åldras och kostnaderna ökar. Det garanteras bland annat av att det finns tillräckligt med befolkningsunderlag för olika serviceformer, vilket sker delvis med hjälp av kommunsammanslagningar. Hela 56 procent av de svenskspråkiga och 27 procent av de finskspråkiga som är i minoritet i kommunen trodde i undersökningen Språkbarometern 2008 att nya storkommuner leder till att servicen på eget språk kommer att bli sämre. Speciellt skeptiska var de svenskspråkiga invånarna i dåvarande tvåspråkiga Finby, som numera är en del av enspråkigt finska Salo, samt i kommuner i och kring huvudstadsregionen, där den svenskspråkiga andelen av befolkningen är relativt stor.

Figur: Andel svenskspråkiga som anser att kommun- och servicestrukturreformen försämrar den nuvarande språkstrukturen (%)

Källa: Språkbarometern 2008

Förutom i Finby har den språkliga statusen till följd av reformen hittills ändrats i enbart fyra kommuner och de blev samtliga tvåspråkiga. Det bör dock beaktas att processen ännu är i inledningsskedet och ytterligare sammanslagningar kommer att ske under de kommande åren.

Behandlingen av de språkliga konsekvenserna under beredningen av den andra stora reformen, regionförvaltningsreformen, har genomförts på en mycket allmän nivå. Hänvisningar till språklagen gjordes men praktiska lösningar för hur den språkliga servicen ska kunna garanteras behandlades i ringa grad. Ingen bedömning alls gjordes till exempel på vilket sätt de språkliga rättigheterna ska tryggas för invånarna i den region som bildas av Kajanaland, Norra Österbotten och Mellersta Österbotten, där tvåspråkiga Karleby ligger.

Förvaltningsreformer kan påverka förverkligande av de språkliga rättigheterna positivt eller negativt. När gränserna för förvaltningsområden justeras och uppgifter omorganiseras är det exempelvis möjligt att avväga om det bästa resultatet uppnås genom att centrera eller decentralisera de uppgifter, som gäller någotdera språket. Större ämbetsdistrikt och arbetsgemenskaper än tidigare kan möjliggöra en uppgiftsfördelning, som är ändamålsenligare än en tidigare. Men för att uppnå positiva effekter förutsätts omsorgsfulla konsekvensbedömningar i stället för allmänna hänvisningar till språklagstiftningen som fallet var med regionförvaltningsreformen.

Läs mera om förvaltningsreformernas effekter på de språkliga rättigheterna i kapitel tre i statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen.