Justitieministeriet - Oikeusministeriö

HELA BROSCHYREN KAN SKRIVAS UT VIA LÄNKEN OVAN TILL HÖGER. 

Vittnesed:
Jag N.N. lovar och svär vid Gud den allsmäktige och allvetande, att jag skall vittna och giva tillkänna allt, som jag i denna sak vet sant vara, utan att något därav förtiga eller något därtill tillägga eller däri ändra.

Vittnesförsäkran:
Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag skall vittna och giva tillkänna allt, vad jag i denna sak vet sant vara, utan att något därav förtiga eller något därtill tillägga eller däri ändra.

Uppdaterad 31.8.2005
Justitieministeriet

Vittnena får en skriftlig kallelse till rättegången. De måste infinna sig i domstolen på utsatt tid, om de inte har ett sådant hinder att det är omöjligt. Ett sådant hinder kan vara t.ex. sjukdom eller ett avbrott i de allmänna kommunikationerna. Rättens ordförande bestämmer vilka hinder som är godtagbara. Den som inkallats som vittne skall alltid i förväg anmäla om hinder. Anmälan görs till rättens ordförande eller till den person på vars begäran vittnet har kallats till domstolen. Om hindret är sjukdom, skall vittnet sända in ett läkarintyg till domstolen.

Ett vittne som inte infinner sig i domstolen och inte har något godtagbart skäl att utebli, måste betala det vite som nämns i kallelsen. Det kan också bestämmas att vittnet skall hämtas till domstolen på egen bekostnad, vilket innebär att polisen kan ta vittnet i förvar för att sedan hämta honom eller henne till domstolen.

På väggen i domstolens väntrum finns en lista över dagens mål, och av den framgår i vilken ordning målen behandlas. Eftersom det är svårt att beräkna hur lång tid som krävs för behandlingen av de olika målen, kan vittnet bli tvungen att vänta på sin tur. Det händer att behandlingen måste inhiberas t.o.m. i detta skede, för att någon av parterna i målet inte har infunnit sig. Rättegången kan inhiberas också om parterna har enats i saken.

Vittnena inkallas till rättssalen vid namn. De är därinne bara den tid som det tar för dem att avge sina vittnesmål. Den allmänna principen är att ett vittne inte får höra vad de andra personer som skall höras som vittnen har berättat. På detta sätt vill man garantera att berättelsen är tillförlitlig och bevisningen äkta och att sanningen kommer fram.

Vittnet får dock inte utan tillstånd av rättens ordförande avlägsna sig från domstolens sammanträdesplats innan ärendet är slutbehandlat.

Rättens ordförande ber först vittnet ge sina personuppgifter och frågar om han eller hon är släkt med någon part i målet. Den som är nära släkt med en part i ett mål behöver nämligen inte vittna om inte han eller hon själv vill det. Om vittnet har rätt att vägra att vittna på grund av nära släktskap, upplyser rättens ordförande vittnet om detta. Även ett vittne som har rätt att vägra att vittna måste efter att ha fått kallelse alltid infinna sig i rätten, och den som samtycker till att vittna är skyldig att tala sanning på samma sätt som alla andra vittnen.

När personuppgifterna har kontrollerats, avlägger vittnet den förestavade vittneseden eller avger motsvarande försäkran. I ett brottmål behöver vissa nära anhöriga till den åtalade dock inte avlägga ed.

Vittnet framför sin berättelse muntligt. En tidigare berättelse (t.ex. till polisen) uppläses bara om den avviker från det som vittnet berättar i rätten. Åklagaren, parterna och rättens medlemmar kan ställa frågor till vittnet. Frågor ställs först av den part som har åberopat vittnet, sedan av motparten och till slut av domstolen.

Vittnena måste i domstolen berätta allt de vet om den sak som behandlas. Vittnet är vid rättegången en central person, för vittnets berättelse kan vara det enda sättet att utreda vad som verkligen har tilldragit sig i den sak som rättegången handlar om. Vittnet kan bli tvungen att besvara många slags frågor, avsedda att utreda tillförlitligheten i berättelsen. Rättens ordförande skall se till att inga osakliga frågor ställs till vittnet och att han inte behandlas olämpligt.

Vittnet måste tala sanning. Ett vittne som konstateras ha avvikit från sanningen eller ha hemlighållit någonting, blir själv åtalad för osann utsaga. Straffet är vanligen fängelse.

Rättens ordförande förklarar vid behov för vittnet när han eller hon kan vägra att besvara en fråga. Vittnet behöver inte avslöja sådant som kan leda till att åtal väcks mot honom eller henne själv eller mot en nära anhörig. Om vittnet av denna anledning inte vill besvara en fråga, skall han tydligt meddela domstolen detta. Vittnet får således inte heller i detta fall ljuga eller annars avvika från sanningen.

Vittnet behöver inte heller avslöja affärs- eller yrkeshemligheter, om inte rätten särskilt förpliktar honom till det.

Som motvikt till alla sina skyldigheter har vittnena också rättigheter, t.ex. rätt till ersättning för att de infunnit sig i rätten. Rättens ordförande frågar vittnet om han eller hon yrkar på ersättning. Det är bäst om vittnet är förberedd på att lägga fram ett kvitto eller någon annan utredning över sina kostnader för att infinna sig i rätten.

Om vittnet har åberopats av allmänna åklagaren eller en part som beviljats rättshjälp, betalas följande ersättningar till vittnet av statens medel:

• Resekostnader enligt biljettpriset på billigaste fortskaffningsmedel (buss, tåg).
• Ekonomisk förlust (t.ex. utebliven lön, extra barnvårdskostnader) till nettobelopp, eftersom de vittnesersättningar som staten betalar är skattefri inkomst för mottagaren. Det är skäl för vittnet att ta med sig ett kvitto eller någon annan skriftlig utredning om lön och motsvarande. För ersättning som betalas av statens medel finns dock en övre gräns.
• Dagtraktamente, vars belopp är beroende av den tid som gått åt i domstolen och till resorna.
• Om vittnet kommer så långväga ifrån att han måste övernatta, får han också ersättning för övernattningskostnaderna. För ersättningen gäller en viss övre gräns.

Vittnesersättningen av statens medel betalas i allmänhet i efterskott på vittnets konto. För att försäkra sig om betalningen skall vittnet uppge sin bankkontakt för rätten.

Om vittnet har kallats till rätten av en enskild part som inte har beviljats rättshjälp, betalar denne också vittnesersättningen. Vittnet kan i domstolen framställa sitt eget yrkande på ersättning. Rätten bestämmer ersättningens belopp efter att först ha hört parten.

Vittnet kan också begära att få ersättning för sina resekostnader i förskott. I vissa fall har han också rätt att få dagtraktamente och ersättning för övernattningskostnader i förskott. Ett vittne som åberopats av allmänna åklagaren kan begära förskottet på polisinrättningen på den ort där han vistas. Ett vittne som åberopats av en enskild part kan begära förskott av parten.

Att hota ett vittne är en straffbar gärning. Den som genom hot eller våld försöker förhindra en person från att vittna vid en rättegång eller försöker påverka vittnets berättelse, kan dömas till böter eller till fängelse i högst tre år. Att i motsvarande syfte hota en nära anhörig till vittnet är också straffbart.

Ett vittne som blir utsatt för hot eller våld skall ta kontakt med polisen eller åklagaren. Det är också skäl att underrätta domstolen om att hot har förekommit.

För att skydda ett vittne eller en nära anhörig till ett vittne kan vittnet höras vid rättegången utan att någon av parterna är närvarande.

För att får stöd och råd kan ett vittne kontakta Brottsofferjourens telefontjänst 0203 16116. Ett annat alternativ är att direkt kontakta Brottsofferjourens servicepunkt inom vittnets distrikt. Kontaktuppgifter: www.riku.fi