Justitieministeriet - Oikeusministeriö

HELA BROSCHYREN KAN SKRIVAS UT VIA LÄNKEN OVAN TILL HÖGER. 

Att anlita tolk 

En nordisk konvention

Den nordiska språkkonventionen, som trädde i kraft den 1 mars 1987, verkar för att avhjälpa nordiska medborgares språkproblem under vistelse eller besök i annat nordiskt land.

Konventionen gäller

• finländska, danska, isländska, norska och svenska medborgare
• följande språk: finska, svenska, danska, isländska och norska
• såväl muntlig tolkning som skriftlig översättning av dokument

Enligt konventionen ska nordiska medborgare vid behov kunna använda sitt eget språk i kontakt med myndigheter och offentliga organ i annat nordiskt land. Detta gäller t.ex. sjukvårds-, hälsovårds-, social-, arbetskrafts-, skatte-, polis- och skolmyndigheter samt domstolar. Konventionen gäller inte kontakter per telefon eller undervisning. Myndigheten i fråga bör om möjligt sörja för att den enskilda medborgaren får den tolknings- och översättningsservice han behöver. Vid brottmål ska myndigheten alltid ordna den behövliga tolkningsservicen.

Konventionen omfattar alla nordiska länder, Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige, men tillämpas inte på Färöarna. 

Uppdaterad 3.4.2012
Justitieministeriet

En väl fungerande språkservice främjar medborgarnas språkliga jämställdhet och ökar individens, rättstrygghet i kontakter med myndigheter och offentliga organ.

God språkservice innebär tolkning och översättning av dokument från främmande språk i fall, då den enskilda medborgaren nödgas vända sig till någon myndighet och den enskilde och myndigheten saknar gemensamt språk. Ärendena blir också lättare och snabbare behandlade om myndigheterna sörjer för att färdiga översättningar av olika blanketter, föreskrifter och broschyrer finns till handa på olika språk.

Lagar som förutsätter språkservice

Språkservice för enskild medborgare som inte behärskar myndighetens språk föreskriver

• lagen om förvaltningsförfarande § 22
• förordningen angående verkställighet av språklagen § 6 moment 2
• förundersökningslagen § 37
• utlänningslagen § 68

Lagarna förutsätter, att myndigheten sörjer för tolkning i ärenden som blir anhängiga på initiativ av myndigheten. Med tolkning avses muntlig tolkning, skriftlig översättning samt förmedling av kommunikation med t.ex. syn-, hörsel- eller talhandikappad.

I brottmål har medborgaren alltid rätt till den tolkningshjälp han behöver.

Vid kontakt med myndigheter önskar den enskilda medborgaren givetvis att de ord och uttryck han eller hon använder inte skall missförstås eller tolkas fel. Ärendet kan gälla för individen viktiga frågor som hälsa, arbete, bostad, sociala rättigheter eller rättsskydd.

För myndigheten är det viktigt att givna instruktioner, råd och direktiv förstås av klienten eller patienten och att beslut fattas på riktiga grunder.

Båda parterna bör kunna koncentrera sig på själva saken och använda precis de uttryck som de själva önskar. En tolk med språklig, saklig och tolkningsteknisk kompetens gör detta möjligt. Med hjälp av yrkeskunnig tolk kan parterna föra ett förtroligt samtal smidigt och utan risk för missuppfattningar.

I Finland är det vanligast att nordbor och myndigheter använder svenska som gemensamt kommunikationsspråk även om det inte är någonderas eget språk. Man bör dock komma ihåg att t. ex. en dansk, som i vanligt samtal klarar sig bra med svensktalande inte nödvändigtvis kan förstå svensk terminologi inom olika förvaltningsområden. Och för en finländare som inte är van att höra danska, vållar talad danska ofta svårigheter. När det gäller viktiga kontakter med myndigheter behövs en tolk som behärskar klientens eget modersmål.

Ofta används också engelska i kontakter mellan myndigheter och deras klienter. Det förekommer emellertid tillfällen där ena partens eller eventuellt båda parternas bristfälliga kunskaper i engelska har lett till fel beslut.

Språklig kompetens

Tolken bör ha mycket goda språkkunskaper i båda språken och bör kunna uttrycka sig muntligt klart och tydligt på båda språken. Tolken bör förstå fraser och nyanser, både vardagsspråk och även ord och uttryck som används av olika myndigheter samt känna till terminologin inom centrala samhällsområden - på båda språken för att kunna förmedla diskussionen i båda riktningarna. En tolk är emellertid inte en levande ordbok. En yrkeskunnig tolk är medveten om svårigheterna, läser i förväg in den specialterminologi som behövs vid en viss tolkning. Vid behov ber tolken om förklaring för någon term och kan även slå upp någon term i ordboken.

Kunskapsmässig kompetens

Ju bredare allmänbildning tolken har desto lättare klarar han olika tolkningsuppdrag. Tidigare utbildning samt erfarenhet i arbetslivet är till nytta i tolkyrket. Inför varje tolkningsuppdrag sätter sig tolken in i den specialterminologi som krävs samt även i övrigt bakgrundsmaterial.

Uppdragsgivaren bör se till att tolken i god tid före själva tolkningen får allt det bakgrundsmaterial han behöver för att kunna sköta sitt arbete på bästa möjliga sätt.

Tolkningsteknik

Tolkningen sker antingen konsekutivt eller simultant.

Vid konsekutivtolkning tolkas varje replik eller inlägg omedelbart efter att talaren slutat. Detta tolkningssätt är vanligast när det gäller förhandlingar och diskussioner. Tolken gör noteringar, skriver ner t. ex. siffror, namn samt andra viktiga uppgifter. Vid behov kan tolken avbryta talaren. Detta kan ske om inlägget blir för långt, är till innehållet otydligt eller om tolken inte hör vad som sägs. Tolken svarar för att budskapet förmedlas och att inget blir bortglömt.

Vid simultantolkning förmedlas budskapet till det andra språket medan talaren talar. Denna tolkningsteknik, som används vid internationella konferenser, kan användas även i diskussioner och smärre sammanträden eftersom modern teknik möjliggjort trådlös utrustning. I rätten används simultantolkning i någon mån. Simultantolkning gör själva processen snabbare, eftersom tid inte behöver reserveras för tolkens inlägg.

I vissa situationer används simultan viskningstolkning. Då bör man sörja för att tolken verkligen kan höra allt som sägs och att han vid behov kan avbryta talaren. Ibland används vid samma tillfälle både konsekutiv och simultan tolkning och tolken växlar alltså mellan dessa två tolkningssätt.

Myndigheten som anlitar tolk avgör vilket tolkningssätt som används.

Etiska krav på tolkning

Enligt tolkens yrkesetik svarar tolken för att:

• Allt vad som sägs tolkas
• Inget lämnas med avsikt otolkat. Detta innebär bl.a. att tolken inte får göra sammanfattningar, eftersom han då kan utelämna fakta som kan ha stor betydelse för sakens behandling.
• Ingenting läggs till det som samtalsparterna har sagt. Tolken kommer inte heller med egna förklaringar eller värderingar. Tolken bör förhålla sig neutral, eftersom han måste ha båda parternas förtroende för att kunna utföra sitt tolkningsuppdrag. Tolken har inte rätt att fungera som ombud för någondera parten, inte heller som hjälp eller rådgivare av annat slag.

I Finland finns tillsvidare ingen examen för auktoriserade tolkar och således inte heller någon lag om tolkens tystnadsplikt. Emellertid är många av de stadganden som gäller tystnadsplikt i olika ärenden till ordalydelsen sådana att de kan anses förplikta även den som fungerar som tolk. Samtalsparterna bör kunna lita på att det som sägs under själva tolkningsituationen eller i anslutning till denna, inte av tolken förmedlas till utomstående.

En yrkeskunnig tolk avsäger sig uppdrag som han bedömer som alltför svåra att klara av. Det kan gälla ett för tolken helt främmande område. Någon gång kan uppdraget komma så sent att tolken inte har möjligheter att sätta sig in i det bakgrundsmaterial som krävs för att klara uppdraget.

Den som skall anlita tolk bör inse att språkkunskap inte är detsamma som tolkningskunskap. Även de bästa språkkunskaper är otillräckliga om den som anlitas som tolk inte är medveten om de krav som tolkyrket ställer på sin utövare. Anhöriga, vänner och framför allt minderåriga barn bör inte anlitas som tolkar. De kan av naturliga skäl inte vara opartiska och det finns inte alltid garanti för att de har språkkunskaper i båda språken.

Före tolkningen

• Reservera tolk i tid. När du vet att du behöver tolk, kontakta tolken snarast möjligt.
• Berätta för tolken vad uppdraget gäller.
• Låt tolken ta del av ev. handlingar i ärendet. Detta hjälper tolken att sätta sig in i frågan och klara av möjliga terminologiska svårigheter.

Under själva tolkningen

• Tala tydligt. Ju mer logisk talaren är, desto lättare är han att tolka.
• Tala direkt till motparten/klienten/patienten. Tala inte till tolken om din motpart. Säg alltså inte till tolken: "Kan du be honom berätta, vad han vet om saken". Vänd dig direkt till motparten och säg: ”Kan ni berätta vad ni vet...". Tolken kan då återge svaret i jag-form. Då uppstår en direkt kontakt mellan samtalsparterna.
• Ge tolken tid att tolka. Håll naturliga, logiska pauser i ditt anförande. Beakta från början att ett samtal genom tolk kräver mer tid än ett samtal mellan två som talar samma språk. Det kan hända att tolken är tvungen att be om förtydligande eller förklaring under samtalet.

Tolken måste förhålla sig neutral. Därför skall du:

• Inte fråga, vilken åsikt tolken har i frågan eller vad han anser om den andra parten.
• Inte be tolken berätta, vad klienten möjligen sagt till tolken före samtalet.
• Inte diskutera klienten med tolken.
• Inte be tolken utföra andra uppdrag eller vara ombud för någondera parten.

Tolken behöver pauser under sin tolkning för att kunna koncentrera sig på sitt uppdrag. Ett långt samtal eller förhör måste ibland avbrytas för att tolken skall få den vilopaus han behöver för att kunna förmedla båda parternas åsikter i diskussionen exakt och effektivt.

Tolkens arvode

Kostnaderna för tolkning som sker med stöd av den nordiska språkkonventionen eller ovan nämnda lagar, i allmänhet betalas med offentliga medel. Myndigheterna bör få klara direktiv om betalningsförfarandet.

Tillgång till tolkar

För att finna kompetent tolk vid behov kontakta arbetsministeriets regionala tolkcentraler och Finlands översättar- och tolkförbund. Tranlatorsexamensnämnden ger information om examen för auktoriserade translatorer. Nämnden utöver också tillsyn för en förteckning över auktoriserade translatorerna.

Nordiska ministerrådets informationstjänst: www.hallonorden.org

En nordisk konvention

Den nordiska språkkonventionen, som trädde i kraft den 1 mars 1987, verkar för att avhjälpa nordiska medborgares språkproblem under vistelse eller besök i annat nordiskt land.

Konventionen gäller

• finländska, danska, isländska, norska och svenska medborgare
• följande språk: finska, svenska, danska, isländska och norska
• såväl muntlig tolkning som skriftlig översättning av dokument

Enligt konventionen skall nordiska medborgare vid behov kunna använda sitt eget språk i kontakt med myndigheter och offentliga organ i annat nordiskt land. Detta gäller t.ex. sjukvårds-, hälsovårds-, social-, arbetskrafts-, skatte-, polis- och skolmyndigheter samt domstolar. Myndigheten i fråga bör sörja för att den enskilda medborgaren får den tolknings- och översättningsservice han behöver.

Konventionen omfattar alla nordiska länder, Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige, men tillämpas inte på Färöarna.

Uppdaterad 24.3.2003
Justitieministeriet