En nordisk konvention

Den nordiska språkkonventionen, som trädde i kraft den 1 mars 1987, verkar för att avhjälpa nordiska medborgares språkproblem under vistelse eller besök i annat nordiskt land.

Konventionen gäller

• finländska, danska, isländska, norska och svenska medborgare
• följande språk: finska, svenska, danska, isländska och norska
• såväl muntlig tolkning som skriftlig översättning av dokument

Enligt konventionen skall nordiska medborgare vid behov kunna använda sitt eget språk i kontakt med myndigheter och offentliga organ i annat nordiskt land. Detta gäller t.ex. sjukvårds-, hälsovårds-, social-, arbetskrafts-, skatte-, polis- och skolmyndigheter samt domstolar. Myndigheten i fråga bör sörja för att den enskilda medborgaren får den tolknings- och översättningsservice han behöver.

Konventionen omfattar alla nordiska länder, Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige, men tillämpas inte på Färöarna.

Uppdaterad 24.3.2003
Justitieministeriet