Språklig kompetens

Tolken bör ha mycket goda språkkunskaper i båda språken och bör kunna uttrycka sig muntligt klart och tydligt på båda språken. Tolken bör förstå fraser och nyanser, både vardagsspråk och även ord och uttryck som används av olika myndigheter samt känna till terminologin inom centrala samhällsområden - på båda språken för att kunna förmedla diskussionen i båda riktningarna. En tolk är emellertid inte en levande ordbok. En yrkeskunnig tolk är medveten om svårigheterna, läser i förväg in den specialterminologi som behövs vid en viss tolkning. Vid behov ber tolken om förklaring för någon term och kan även slå upp någon term i ordboken.

Kunskapsmässig kompetens

Ju bredare allmänbildning tolken har desto lättare klarar han olika tolkningsuppdrag. Tidigare utbildning samt erfarenhet i arbetslivet är till nytta i tolkyrket. Inför varje tolkningsuppdrag sätter sig tolken in i den specialterminologi som krävs samt även i övrigt bakgrundsmaterial.

Uppdragsgivaren bör se till att tolken i god tid före själva tolkningen får allt det bakgrundsmaterial han behöver för att kunna sköta sitt arbete på bästa möjliga sätt.

Tolkningsteknik

Tolkningen sker antingen konsekutivt eller simultant.

Vid konsekutivtolkning tolkas varje replik eller inlägg omedelbart efter att talaren slutat. Detta tolkningssätt är vanligast när det gäller förhandlingar och diskussioner. Tolken gör noteringar, skriver ner t. ex. siffror, namn samt andra viktiga uppgifter. Vid behov kan tolken avbryta talaren. Detta kan ske om inlägget blir för långt, är till innehållet otydligt eller om tolken inte hör vad som sägs. Tolken svarar för att budskapet förmedlas och att inget blir bortglömt.

Vid simultantolkning förmedlas budskapet till det andra språket medan talaren talar. Denna tolkningsteknik, som används vid internationella konferenser, kan användas även i diskussioner och smärre sammanträden eftersom modern teknik möjliggjort trådlös utrustning. I rätten används simultantolkning i någon mån. Simultantolkning gör själva processen snabbare, eftersom tid inte behöver reserveras för tolkens inlägg.

I vissa situationer används simultan viskningstolkning. Då bör man sörja för att tolken verkligen kan höra allt som sägs och att han vid behov kan avbryta talaren. Ibland används vid samma tillfälle både konsekutiv och simultan tolkning och tolken växlar alltså mellan dessa två tolkningssätt.

Myndigheten som anlitar tolk avgör vilket tolkningssätt som används.

Etiska krav på tolkning

Enligt tolkens yrkesetik svarar tolken för att:

• Allt vad som sägs tolkas
• Inget lämnas med avsikt otolkat. Detta innebär bl.a. att tolken inte får göra sammanfattningar, eftersom han då kan utelämna fakta som kan ha stor betydelse för sakens behandling.
• Ingenting läggs till det som samtalsparterna har sagt. Tolken kommer inte heller med egna förklaringar eller värderingar. Tolken bör förhålla sig neutral, eftersom han måste ha båda parternas förtroende för att kunna utföra sitt tolkningsuppdrag. Tolken har inte rätt att fungera som ombud för någondera parten, inte heller som hjälp eller rådgivare av annat slag.

I Finland finns tillsvidare ingen examen för auktoriserade tolkar och således inte heller någon lag om tolkens tystnadsplikt. Emellertid är många av de stadganden som gäller tystnadsplikt i olika ärenden till ordalydelsen sådana att de kan anses förplikta även den som fungerar som tolk. Samtalsparterna bör kunna lita på att det som sägs under själva tolkningsituationen eller i anslutning till denna, inte av tolken förmedlas till utomstående.

En yrkeskunnig tolk avsäger sig uppdrag som han bedömer som alltför svåra att klara av. Det kan gälla ett för tolken helt främmande område. Någon gång kan uppdraget komma så sent att tolken inte har möjligheter att sätta sig in i det bakgrundsmaterial som krävs för att klara uppdraget.

Den som skall anlita tolk bör inse att språkkunskap inte är detsamma som tolkningskunskap. Även de bästa språkkunskaper är otillräckliga om den som anlitas som tolk inte är medveten om de krav som tolkyrket ställer på sin utövare. Anhöriga, vänner och framför allt minderåriga barn bör inte anlitas som tolkar. De kan av naturliga skäl inte vara opartiska och det finns inte alltid garanti för att de har språkkunskaper i båda språken.