Om ändringssökanden förlorar målet, kan han bli tvungen att ersätta motpartens rättegångskostnader, om motparten är en privatperson. Kostnaderna skall ersättas, om det är oskäligt att motparten skall stå för dem. Att man förlorar målet leder således inte automatiskt till att man måste ersätta den andra partens kostnader.

Endast i undantagsfall blir ändringssökanden tvungen att ersätta motpartens kostnader om denna är ett offentligt samfund - det sker närmast i sådana fall som av domstolen betraktas som direkt missbruk av rättsskyddsmedlen.

Om ändringssökanden vinner målet i förvaltningsdomstolen, kan den myndighet som har utfärdat beslutet bli dömd att ersätta honom för rättegångskostnaderna, även här under förutsättning att det skulle vara oskäligt om ändringssökanden blev tvungen att stå för dem. Dessutom måste det konstateras att rättegången har förorsakats av ett fel som myndigheten har begått. Därför får ändringssökanden inte alltid ersättning för rättegångskostnaderna när han vinner målet.

För att kostnaderna skall ersättas måste ett krav på detta framställas. Kostnaderna kan förordnas bli ersatta helt eller delvis.

Om ändringssökanden förlorar målet i förvaltningsdomstolen måste han bl.a. i kommunalärenden och miljöärenden betala en rättegångsavgift till staten. I vissa grupper av ärenden, t.ex. skatteärenden och de flesta socialärenden, uppbärs dock ingen avgift.