Rätt att använda finska eller svenska hos myndigheterna

Var och en har rätt att använda finska eller svenska hos både statliga och kommunala myndigheter. Denna rätt är inte beroende av klientens eget språk, utan klienten kan välja vilketdera språket han eller hon vill använda. Rätten att använda finska eller svenska förutsätter inte något pågående ärende utan samma rätt gäller också då någon vill be om råd eller utredning i allmänhet.

Individens språkliga rättigheter är inte heller beroende av hemkommunens språk. Den som bor i en enspråkig kommun har alltid rätt att hos tvåspråkiga myndigheter använda finska eller svenska enligt eget val.

En enspråkig kommunal myndighet använder kommunens språk, om inte speciallagstiftningen föreskriver något annat. En kommunal myndighet kan dock på klientens begäran använda det andra språket om den har tillräckliga kunskaper i det. I vissa ärenden som gäller individens grundläggande rättigheter, t.ex. frågor i anslutning till omhändertagande av barn, har den berörda parten rätt att oberoende av kommunens språk använda sitt eget språk, vid behov med hjälp av en tolk. Däremot sköts vanliga förvaltningsärenden, såsom ansökningar om byggnadstillstånd, på kommunens språk.

Rätten att använda finska eller svenska är oberoende av medborgarskap. T.ex. en svensk medborgare med finska eller svenska som modersmål har rätt att vid kontakt med myndigheterna använda finska eller svenska på samma sätt som en finsk medborgare.

Byte av språk under pågående handläggning av ett ärende är inte tillåtet. Om exempelvis en svenskspråkig har inlett sina kontakter med myndigheterna på finska får han inte senare kräva service eller handlingar i samma ärende på svenska, om det inte finns grundad anledning att byta språk.

Rätt att använda finska eller svenska hos myndigheterna

Den som vid en rättegång hörs t.ex. som vittne har alltid rätt att använda finska eller svenska. Om han vill kan han använda det språk som inte är hans modersmål.

Domstolen är skyldig att ta reda på vilketdera språket den som skall höras vill använda. Domstolen skall även se till att det språk som valts också används i praktiken. T.ex. frågor och andra yttranden skall vid behov tolkas eller översättas.

Också bolag och föreningar har språkliga rättigheter

Juridiska personer, bl.a. bolag och registrerade föreningar, har i tillämpliga delar samma rätt som enskilda personer att använda sitt eget språk hos myndigheterna. Det språk på vilket en juridisk person sätter upp sina protokoll anses vara dess eget språk.

Om en juridisk person är registrerad som både finsk- och svenskspråkig är den dock som svarande i en domstol tvungen att använda det språk på vilket käranden har anhängiggjort ärendet.