I brev och meddelanden skall mottagarens språk användas

Statliga myndigheter och myndigheter i tvåspråkiga kommuner skall i sina brev till parterna använda mottagarens språk om de vet vilket det är eller kan ta reda på det utan oskäliga svårigheter. Myndigheterna kan t.ex. känna till mottagarens språk till följd av tidigare kontakter. I många fall kan myndigheterna kontrollera saken i befolkningsregistret samt i handelsregistret ifråga om företag.

Om det inte går att få reda på vilket mottagarens språk är, skall myndigheten skicka meddelanden och andra skrivelser, t.ex. blanketter, både på finska och svenska.

Språklagen innehåller även bestämmelser om statliga myndigheters arbetsspråk. En statlig myndighet använder i allmänhet majoritetsspråket i ämbetsdistriktet som arbetsspråk. I korrespondensen mellan statliga myndigheter används huvudsakligen finska, om inte t.ex. den mottagande eller sändande myndigheten är enspråkigt svensk. Lagen tillåter flexibilitet; svenska eller t.o.m. främmande språk kan användas om situationen kräver det. I internationella kontakter kan t.ex. användas engelska.

Statliga myndigheter skall i sina brev till kommunerna använda kommunens språk eller, om kommunen är tvåspråkig, majoritetens språk. Också båda språken kan användas.