En- eller tvåspråkiga kommuner

Kommunen är grundenhet för den språkliga indelningen. Enligt språklagen är kommunerna en- eller tvåspråkiga. Den språkliga indelningen utgår från uppgifterna i befolkningsdatasystemet om kommuninnevånarnas språk och fastställs vart tionde år genom förordning av statsrådet. Varje person kan registrera ett enda språk som sitt modersmål, sitt eget språk.

En kommun är såsom tidigare tvåspråkig om den finsk- eller svenskspråkiga minoriteten utgör minst åtta procent eller minst 3 000 personer. En tvåspråkig kommun får inte förklaras enspråkig om inte minoritetens andel har sjunkit under sex procent.

34 tvåspråkiga kommuner

Statsrådet har fastställt kommunernas nu gällande språkliga indelning för tidsperioden 2003-2012 (1174/2002). Enligt en ändring i förordningen finns det 1.1.2009 19 tvåspråkiga kommuner med finska som majoritetens språk i vårt land och 15 tvåspråkiga kommuner med svenska som majoritetens språk. De svenskspråkiga kommunerna är tre till antalet. Resten av kommunerna är finskspråkiga. Alla de 16 åländska kommunerna är svenskspråkiga.

En formellt enspråkig kommun kan söka status som tvåspråkig på förslag av kommunfullmäktige.

En- eller tvåspråkiga statliga myndigheter

Språklagen definierar även statliga myndigheter som en- eller tvåspråkiga. Enligt språklagen är de statliga centralförvaltningsmyndigheterna (t.ex. ministerierna) alltid tvåspråkiga. Däremot är deras lokal- och regionalförvaltningsenheter enspråkiga om deras ämbetsdistrikt enbart omfattar kommuner med samma språk. Exempelvis Skattestyrelsen är i sin egenskap av centralförvaltningsmyndighet tvåspråkig, medan dess regionala enheter, t.ex. skatteverket i Kuopio (Savo-Karjalan verovirasto) är enspråkigt finskt och Sydvästra Finlands skatteverk tvåspråkigt.

Indelningen i en- och tvåspråkiga myndigheter påverkar både individens språkliga rättigheter och myndigheternas språkliga skyldigheter. En tvåspråkig myndighets skyldighet att ge service på båda språken är mera omfattande än en enspråkig myndighetes.