Justitieministeriet - Oikeusministeriö

HELA BROSCHYREN KAN SKRIVAS UT VIA LÄNKEN OVAN TILL HÖGER. 

Domared

"Jag N.N. lofvar och svär, vid Gud och hans heliga Evangelium, at jag vil och skal, efter mitt bästa förstånd och samvete, i alla domar rätt giöra, ej mindre then fattiga, än then rika, och döma efter Guds och Finlands Lag, och laga stadgar: aldrig lag vränga, eller orätt främja, för skyldskap, svågerskap, vänskap, afvund och illvilja, eller räddhoga: ej eller för mutor och gåfvor, eller annan orsak, under hvad sken thet vara må, och ej then saker giöra, som saklös är, eller then saklös, som saker är. Jag skal ock hvarken förr, än domen afsäges, eller sedan, uppenbara them, som til Rätta gå, eller androm, the rådslag, som Rätten inom lyckta dörrar håller. Thetta alt vil och skal jag, som en ärlig och uprichtig Domare, troliga hålla, utan arga list och påfund, så sant mig Gud hielpe til lif och siäl. Ej må någon i Domareembetet träda, förrän han så svurit hafver."

Rättegångsbalken 1:7

Till läsaren

I tingsrätterna i vårt land är det inte bara lagfarna domare som skipar rättvisa utan också lekmän, nämndemän. Också de är domare. När rätten fattar beslut har nämndemännen individuell rösträtt.

I tingsrätten deltar nämndemännen framför allt i avgörandet av brottmål.

Uppdaterad 7.1.2009
Justitieministeriet

Vår rättskipningshistoria är en folkväldeshistoria. I forna tider utövades domsrätten av folket som hade samlats till ting. Också den domare som ledde tingen var ursprungligen en folkvald förtroendeman.

Under medeltiden förstärktes kungens makt och domarna blev småningom kungliga tjänstemän. Folkets röst hördes dock fortfarande i lagskipningen. I Kung Kristoffers landslag från 1442 anges att häradens huvudman ska utse 12 frivilliga män bland folket till nämndemän. Adeln, prästerskapet och officerarna dög inte till uppgiften. Rättvisa skipades under bar himmel vid tingsstenarna, där domarna och nämndemännen förrättade förhör och fällde domar inför folkets ögon.

Nämndemännen har genom århundraden varit de som tolkat folkets rättsuppfattning, folksamvetets röst i domstolarna.

Också i dag är det viktigt att nämndemännen deltar i rättskipningen. Flertalet av de ärenden som behandlas i rätten är sådana som direkt berör enskilda medborgare. Genom nämndemännen sprids kännedomen om principerna för rättskipningen och domstolarnas arbetsmetoder.

I tingsrätten deltar nämndemännen i behandlingen av brottmål. Att besluten i just brottmål fattas inte bara av lagfarna domare utan också av lekmän från olika befolkningsgrupper och därigenom eventuellt med olika syn på frågorna är ägnat att öka medborgarnas förtroende för domstolarna.

Tingsrättens ställning bland domstolarna

Domstolarna är allmänna domstolar, förvaltningsdomstolar eller specialdomstolar.

Tingsrätterna är allmänna underrätter. Lagmannen är tingsrättens chefsdomare och de övriga domarna är tingsdomare. Den enda domstol där det dessutom finns nämndemän är tingsrätten.

Ändring i tingsrättens dom kan sökas genom besvär till en allmän överrätt, dvs hovrätten. Besvär över hovrättens beslut anförs hos högsta domstolen, om högsta domstolen uttryckligen beviljar tillstånd till det.

Specialdomstolarna (marknadsdomstolen, försäkringsdomtolen och arbetsdomstolen) tar endast upp vissa mål eller vissa typer av mål som enligt lagen hör till dem. De allmänna domstolarna avgör alla andra tviste- och brottmål.

Förvaltningsdomstolarna behandlar huvudsakligen besvär över myndighetsbeslut.

Besvär över beslut av de regionala förvaltningsdomstolarna anförs hos högsta förvaltningsdomstolen.

Sammansättningen vid sammanträdena

Domstolen ska arbeta smidigt och effektivt. Tingsrätten sammanträder därför i många olika sammansättningar.

Vem som deltar i sammanträdet beror på vilket slags mål som ska behandlas och hur krävande det är. Det finns tre alternativ:

• endomarsammanträde
• nämndemannasammansättning
• tredomarsammansättning

Endomarsammanträdet är behörigt till exempel i kansliärenden, brottmål där det lagbestämda maximistraffet hade varit fängelse i två år samt vid förberedelse och i tvistemål vid huvudförhandling i omedelbar anslutning till förberedelsen.

Nämndemannasammansättningen består av en lagfaren ordförande och tre nämndemän. I undantagsfall kan nämndemannasammansättningen kompletteras med en jurist och/eller en nämndeman. Med nämndemannasammansättning avgörs brottmål.

Tredomar- eller juristsammansättningen avgör tvistemål och sådana brottmål där ärendets natur eller annat särskilt skäl talar för detta. Idén är att de juridiskt sett allra mest invecklade tvisterna och brotten i regel ska avgöras med en sammansättning med tre lagfarna domare.

Behandlingen av brottmål

Brottmål behandlas antingen med en nämndemannasammansättning eller vid ett endomarsammanträde.

En del brottmål kan endast behandlas skriftligen i tingsrätten. I ett skriftligt förfarande avgör domaren målet utifrån det skriftliga materialet. Ingen muntlig rättegång hålls och parterna i målet kallas inte till rätten.

De flesta lindriga och vanliga brotten kan behandlas i ett skriftligt förfarande, förutsatt att svaranden har erkänt brottet och samtycker till ett skriftligt förfarande. Också brottsoffret måste ge sitt samtycke till ett sådant förfarande.

I början av rättegången framställer häradsåklagaren sina straffyrkanden och grunderna för dem. Om det eventuella brottsoffret, målsäganden, så önskar, kan åklagaren framställa också hans eller hennes yrkanden. Om målsäganden är närvarande, framställer han eller hon dock själv sina yrkanden.

Därefter hör tingsrätten svaranden, som kort uppger hur han eller hon ställer sig till yrkandena. Svaranden kan antingen medge att han eller hon begått den gärning åklagaren anklagar honom eller henne för eller bestrida det. Svaranden meddelar dessutom om han eller hon går med på att betala de ersättningar målsäganden yrkar.

Sedan framför åklagaren och målsäganden närmare skäl för sin ståndpunkt och svaranden uttalar sin åsikt. Som följande punkt hörs vittnen. Också målsäganden och svaranden kan höras som vittnen i bevissyfte. Samtidigt tar rätten upp annan bevisning, till exempel skriftliga bevis.

I sina slutpläderingar framför parterna sin åsikt om bevisen som lagts fram under rättegången och anger hur de anser att målet bör avgöras. Först håller åklagaren sin slutplädering, sedan brottsoffret och därefter svarandens biträde eller svaranden själv.

Huvudförhandlingen är muntlig. Parterna får inte läsa upp eller avge någon skriftlig utsaga till domstolen. De får dock läsa upp sitt yrkande ur en handling och likaså hänvisningar exempelvis till handlingar med många sifferuppgifter. Dessutom får de använda anteckningar till stöd för minnet.

Huvudförhandlingen förs i ett sammanhang. Om huvudförhandlingen inte kan hållas inom en dag, fortsätter den i allmänhet följande dag. Uppskov tillåts endast i undantagsfall.

Behandlingen av målet utmynnar i en dom. Åtalet antingen bifalls eller förkastas delvis eller helt.

Beslutsförhandling och röstning

När målet har genomgått en ingående behandling i tingsrätten ska parterna och allmänheten avlägsna sig från tingssalen. Beslutsförhandlingen inleds.

Om det är fråga om en nämndemannasammansättning går ordföranden, en lagfaren domare, först igenom de viktigaste dragen i målet och redogör för vad lagen säger om fallet. Sedan framför han eller hon sin egen ståndpunkt.

Om någon av medlemmarna i rätten är av annan åsikt än ordföranden måste omröstning förrättas. Ordföranden säger sin mening först och därefter medlemmarna i tur och ordning enligt tjänsteår börjande med den yngsta.

Om rösterna faller jämnt segrar den ståndpunkt som är lindrigare ur den åtalades synpunkt.

Hur tingsrätten har nått fram till sitt avgörande framgår av domskälet. Den åsikt som förlorat vid en eventuell omröstning antecknas som bilaga till domen.

Vem duger då till nämndeman i tingsrätten?

• En nämndeman ska vara finsk medborgare och bosatt i en kommun som hör till tingsrättens domkrets.
• En nämndeman får inte ha försatts i konkurs eller vara ställd under förmynderskap.
• Han eller hon ska dessutom vara lämplig för nämndemannauppdraget.
• Den som är under 25 år kan inte utses till nämndeman, liksom inte heller den som har fyllt 63.
• Nämndemannen ska vara en opartisk lekman. Den som innehar en tjänst vid en allmän domstol eller en straffanstalt eller som är allmän åklagare eller bedriver advokatverksamhet kan därför inte väljas till nämndeman. Inte heller den som utför utsökningsuppgifter eller förundersökning vid brott eller tull- eller polisbevakning får vara nämndeman.

Nämndemännen väljs av kommunfullmäktige för en tid som motsvarar fullmäktiges mandatperiod, dvs. fyra år. Om flera nämndemän väljs i kommunen ska de så rättvist som möjligt representera kommuninvånarnas ålders-, köns-, språk- och yrkesfördelning.

Fastän de kommunala förtroendevalda oftast utses på politiska grunder får nämndemännen i tingsrätten inte uppträda under någon partibeteckning. Nämndemännens uppgifter kan inte heller anses utgöra ett kommunalt förtroendeuppdrag även om de utses av styrelsen. En domstolsledamot ska vara absolut opartisk. Han eller hon skipar rättvisa, tolkar lagen.

Om en nämndeman blir olämplig för sitt uppdrag ska tingsrätten befria honom eller henne från det. En nämndeman kan bli olämplig för uppdraget till exempel om han eller hon gör sig skyldig till ett brott.

Om en nämndeman är permanent förhindrad att sköta sitt uppdrag ska kommunfullmäktige skyndsamt utse en ny nämndeman i hans eller hennes ställe.

Domareden

Innan en tingsrättsmedlem börjar sköta sitt uppdrag ska han eller hon svära domareden. En lagfaren domare svär eden i hovrätten, en nämndeman vid tingsrättens sammanträde. Formen för den traditionella eden är densamma både för nämndemän och domare.

Hederlighet, oegennytta

Den som svär eden förbinder sig att vara ärlig och oegennyttig i sitt domaruppdrag, att skipa rättvisa både för den fattiga och den rika. Hans eller hennes rättesnöre ska vara Finlands lag.

Att anmäla jäv

Domareden förpliktar den som svär den att avhålla sig från alla slag av avoghet. En vän får inte gynnas, en fiende inte missgynnas.

En tingsrättsmedlem är jävig när en part eller någon annan har grundad anledning att tvivla på hans eller hennes opartiskhet i ärendet i fråga. Tingsrättsmedlem ska då på eget initiativ dra sig ur behandlingen av målet, jäva sig. Om jävsfrågan är oklar ska den diskuteras innan målet börjar behandlas.

Oftast uppkommer jäv till följd av att en rättsledamot står i ett alltför nära förhållande till en part i ett mål eller till någon annan som deltar i rättegången (till exempel ett vittne, en sakkunnig) eller till själva målet. Ett nära förhållande kan vara grundat på släktskap eller något annat särskilt förhållande mellan rättsledamoten och parten. Jäv kan också följa av en affärsförbindelse med en part eller av aktiv verksamhet i ett bolag som är part i rättegången.

Medlemskap i styrelsen för ett aktiebolag eller någon annan sammanslutning gör en tingsrättsmedlem jävig i frågor som gäller sammanslutningen. Verksamhet i ett kommunalt förvaltningsorgan kan medföra jäv i brottmål där kommunen är målsägande. Om en tingsrättsmedlem tidigare har deltagit i behandlingen av samma ärende hos någon annan myndighet eller i någon annan domstol bör han eller hon dra sig ur behandlingen av ärendet i tingsrätten. Om en tingsrättsmedlem själv är part i en rättegång, kan han eller hon vara jävig att behandla någon annans likadana ärende.

Tystnadsplikt

Domstolsledamöterna är, såsom det sägs i eden, skyldiga att hemlighålla de förhandlingar rätten förde innan den fattade sitt beslut.

Domstolen förklarar inte sina beslut efteråt. Grunderna för beslutet finns i domskälet.

Vissa mål av känslig natur kan behandlas bakom stängda dörrar. Tillträde för allmänheten till tingssalen är då helt förbjudet. Rättsledamöterna får i sådana fall inte ens berätta om rättegångens förlopp i offentligheten.

Närvaroplikt

Behandlingen av ärenden vid tingsrättens sammanträden ska vara koncentrerad och fortlöpande. Samma domare behandlar målen från början till slut. Tingsrätten måste därför kunna lita på att också nämndemannadomarna infinner sig i rätten i tur och ordning och stannar där så länge sammanträdet varar.

Om en nämndeman insjuknar eller annars är förhindrad att sköta sitt uppdrag, ska han eller hon omedelbart underrätta tingsrätten om saken.

I vissa undantagsfall kan tingsrätten fatta beslut med en nämndemannasammansättning bestående av juristordföranden och två nämndemän.

I alla mål där en nämndeman deltar i behandlingen är han eller hon en befullmäktigad medlem av tingsrätten. En nämndeman har individuell rösträtt. Han eller hon har en domares befogenheter.

Efter lång och förtjänstfull verksamhet kan en nämndeman beviljas titeln häradsdomare. I praktiken beviljas titeln endast efter en minst tio år lång framgångsrik nämndemannaverksamhet.

Nämndemännen har också rätt till ersättning för sitt arbete. Nämndemannen betalas dagpenning av statens medel och ersättning för förlorad arbetsförtjänst och resekostnader. Justitieministeriet fastställer ersättningsgrunderna och beloppet.

För rätten att avsäga sig ett nämndemannauppdrag gäller samma grunder som för kommunala förtroendeuppdrag:

• Den som har fyllt 60 får alltid avsäga sig ett förtroendeuppdrag - till och med mitt under pågående mandatperiod.
• Också den som har innehaft samma förtroendeuppdrag under de fyra närmast föregående åren eller kommunala förtroendeuppdrag under sammanlagt åtta år har rätt att avsäga sig ett förtroendeuppdrag.
• Kommunfullmäktige kan bevilja en nämndeman befrielse från hans eller hennes uppdrag också av något annat giltigt skäl.

På vilket sätt är en nämndeman ansvarig för sina beslut?

En nämndeman betraktas både ur straffrättslig och skadeståndsrättslig synpunkt som en tjänsteman på samma sätt som andra förtroendevalda som utsetts till offentliga uppdrag.

När tingsrätten håller överläggningar inför ett beslut, redogör den lagfarna ordföranden först för de frågor som kommer upp i ärendet och vilka bestämmelser som ska tillämpas på dem. Eftersom nämndemannens avgörande i målet utgår dels från hans eller hennes egen syn på saken, dels på ordförandens redogörelse under beslutsförhandlingen, bedöms nämndemannens ansvar särskilt i varje situation.