| Ersättningar | Textversion |
Om domstolen har ålagt gärningsmannen att betala dig skadestånd kan du antingen komma överens med gärningsmannen om hur betalningen ska ske eller ge en utmätningsman i uppdrag att driva in skadeståndet. En kopia av domstolsbeslutet, som fås avgiftsfritt från tingsrättens kansli, ska tillsammans med ansökan om utsökning lämnas till utsökningsverket. Där ges också närmare anvisningar om hur ersättning ska sökas.
Du kan också få ersättning från statskontoret, försäkringsbolagen eller Folkpensionsanstalten. Möjligheterna att få ersättning varierar och måste därför alltid utredas särskilt i varje enskilt fall.
Brottsoffer har rätt att få ersättning av staten för skador som de åsamkats till följd av brott. Rätten till ersättning av statens medel är sekundär, vilket innebär att det skadestånd brottsoffret får av gärningsmannen avdras från den ersättning staten beviljar. Också den ersättning offret har fått eller kommer att få på grundval av någon annan lag eller försäkring avdras från den. Brottsoffret kan dock söka ersättning direkt från statskontoret utan att först försöka få gärningsmannen att betala skadestånd.
Skadestånd beviljas i allmänhet bara om det har krävts av gärningsmannen i rätten. Om ett brott inte har kunnat redas ut eller gärningsmannen inte har gripits kan ersättning fås från statskontoret utan domstolsbeslut i saken.
Ersättning beviljas främst för personskador. Det kan då vara fråga om t.ex. ersättningar för sjukvårdskostnader, sveda och värk, bestående men och psykiskt lidande.
Ersättning av statens medel söks hos statskontoret. Till ansökan ska fogas domstolsbeslutet, polisens förundersökningsprotokoll eller någon annan tillförlitlig utredning av händelseförloppet och skadornas omfattning samt läkarintyg och kvitton. Ansökningsblanketter fås på statskontoret, Folkpensionsanstalten och hos polisen. Blanketten fås också på webben(www.valtiokonttori.fi).
Statskontoret kan avvika från den ersättning domstolen fastställt i synnerhet när det gäller ersättning för sveda och värk, bestående men eller psykiskt lidande.
Se också Statskontorets broschyr Ersättningar till offer för brott.