I samband med revideringen av brottsskadelagen 2005 ströks den rätt till ersättning för lidande som staten betalade närstående till någon som omkommit. I dess ställe kom de närståendes rätt till ersättning enligt brottsskadelagen för sjukvårdskostnader och inkomstbortfall. Statskontoret betalar sådan ersättning exempelvis då maken eller barnen till ett offer för brott mot liv har varit tvungna att söka vård eller bli sjukskrivna till följd av den chock de drabbats av genom dödsfallet.

Enligt den nu slutförda utredningen förefaller det största problemet att vara bristen på information om brottsskadelagen. Närstående till personer som omkommit söker fortfarande ersättning av Statskontoret för lidande på grund av dödsfallet, trots att sådan ersättning inte längre betalas ut. Däremot görs få ansökningar om ersättning för sjukvårdskostnader.

Också möjligheten ett tolka ersättningspraxis på olika sätt har upplevts vara problematisk. I Statskontorets ersättningspraxis anses det exempelvis inte att långvarig terapi ska ersättas med stöd av brottsskadelagen trots att terapin kan kännas nödvändig för en närstående till någon som omkommit. Den närstående vågar inte söka terapi, om det inte är säkert att kostnaderna ersätts. De närståendes ekonomiska situation försvagas också av att det grundavdrag (160 euro) som togs i bruk då lagen reviderades ofta slukar en stor del av ersättningarna.

På grundval av utredningen föreslås att informationen och utbildningen om brottsskadelagen förbättras. Statskontoret kan enligt förslaget på förhand utfärda en betalningsförbindelse gällande terapikostnader som ersätts såsom sjukvårdskostnader, vilket främjar att de närstående snabbt söker sig till terapi. Dessutom föreslås att grundavdraget endast ska gälla ersättningar för immateriella skador, såsom sveda och värk och lidande. Därigenom minskar det inte de kostnadsersättningar som betalas till den omkomnes närstående.

För utredningens syften analyserades ansökningar om ersättning som Statskontoret avgjort under tiden 25.7.2008-24.1.2009. Dessutom hördes företrädare för Brottsofferjouren och Henkirikoksen uhrien läheiset ry.

Utredningen sänds härnäst på en omfattande remiss.

Justitieministeriet följer aktivt hur brottsskadelagen tillämpas. En av de frågor som kommer att bedömas särskilt är lämpligheten av maximibeloppet för ersättningen till minderåriga offer för sexualbrott.

Ytterligare upplysningar:
Lagstiftningsrådet Tuomo Antila
tfn (09) 1606 7719, e-post: förnamn.efternamn@om.fi

Utredningen