I det syfte som anges i 27 § i riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 152 rd undertecknat av riksdagsledamot Lyly Rajala /saml:

Vad ämnar regeringen göra för att borgensmännens ställning ska förbättras och borgensmännens skulder ska behandlas på ett rättvist sätt?

Som svar på detta spörsmål anför jag följande:
Borgen ställs med tanke på huvudgäldenärens insolvens. Det är kännetecknande för borgensförbindelser att borgensmannen löper risk att drabbas av en ekonomisk förlust. Den vedertagna och i lag fastställda rättsprincipen är att borgensmannen inte befrias om huvudgäldenären blir insolvent. Borgen skulle egentligen förlora sin betydelse, om den förföll på grund av huvudgäldenärens insolvens.

Borgenären får driva in fordran hos borgensmannen i enlighet med de tidigare villkoren, om huvudgäldenären har konstaterats vara insolvent och beviljats skuldsanering (17 § 2 mom. i borgenslagen). Även borgensmannens egen regressfordran ingår i skuldsaneringen för huvudgäldenären. En borgensman med svag ekonomisk ställning kan dock yrka att huvudgäldenärens betalningsprogram ska förlängas med två år för att borgensmannen ska kunna driva in sin regressfordran (31 a § i skuldsaneringslagen). Domstolen för de mänskliga rättigheterna har ansett att skuldsaneringen för huvudgäldenären kränker borgensmannens egendomsskydd.

En borgensman som drivs in i insolvens på grund av borgensförbindelsen kan själv ansöka om skuldsanering. I skuldsaneringslagen finns också bestämmelser om särskild reglering av borgensansvaret. Av olika orsaker har dock inte alla borgensmän i praktiken använt dessa möjligheter.

Om huvudgäldenären inte har fått någon skuldsanering kan borgensmannen under en lång tid innan hans eller hennes egen fordran preskriberas i förhållande till huvudgäldenären hos huvudgäldenären driva in det belopp som borgensmannen betalt borgenären. För privata borgensmän är indrivningstiden 20 år. En huvudgäldenär som inte konstaterats vara insolvent befrias således inte förrän efter en mycket lång tid från skyldigheten att betala borgensmannen ersättning för det belopp som denne har betalt.

Borgen är en accessorisk rättshandling, och borgensansvaret upphör när huvudförpliktelsen preskriberas. Flera borgensmän från depressionstiden har därmed redan befriats från sitt ansvar på grund av att huvudförpliktelsen slutgiltigt har preskriberats eller tidsfristen (vanligen 15 år) enligt den dom som de själva meddelats har löpt ut. De personer som ingått borgensförbindelse för skulder från depressionen kommer under de närmaste åren att befrias via detta förfarande, om inte deras borgensansvar har reglerats på något annat sätt före det.

Helsingfors den 19 mars 2009

Justitieminister Tuija Brax