Efter att en person avlidit skall det förrättas bouppteckning, som innebär att en förteckning upprättas över den avlidnes och den eventuellt efterlevande makens tillgångar och skulder. En dödsbodelägare, testamentsexekutorn, boutredningsmannen eller någon annan som förvaltar egendomen skall se till att bouppteckning förrättas. Bouppteckningen förrättas av två gode män, som upprättar bouppteckningsinstrumentet och värderar egendomen.

Information om bouppteckning finns på skatteförvaltningens webbplats.

I synnerhet när den avlidne har skulder är det skäl att vända sig till en juridisk expert.

När skall bouppteckning förrättas?

Bouppteckning skall förrättas inom tre månader efter dödsfallet. Det är möjligt att ansöka om förlängd tid. Ansökan skall göras skriftligen hos det behöriga skatteverket inom ovan nämnda tid.

Om dödsfallet inte kan bestyrkas genom läkarutlåtande, räknas tiden på tre månader först från dödförklaringen. Om den avlidne identifieras, antecknas som dödsdag den sannolika tidpunkten, dvs. i fråga om katastrofen i Sydostasien den 26 december 2004.

Om bouppteckningen inte förrättas inom utsatt tid, kan det enligt lagen ha en del tråkiga följder (skatteförhöjning och att delägarna blir personligen ansvariga för den avlidnes skulder). I lagen finns inga specialbestämmelser om en situation där bouppteckningen försenas därför att kroppen har identifierats först sedan tiden för bouppteckning gått ut. I dessa fall är det ändå skäl att förrätta bouppteckning omedelbart när det har säkerställts att den saknade är död.

För att undvika skatteförhöjning är det skäl för den saknades anhöriga att kontrollera med skattebyrån om de behöver ansöka om förlängd tid. Om den saknade har skulder är det skäl att diskutera med en juridisk expert om behovet av att ansöka om förlängd tid för att undvika gäldansvar.

Vart skall bouppteckningen skickas?

Bouppteckningsinstrumentet skall tillställas skattebyrån på den avlidnes boningsort inom en månad efter bouppteckningen.

Vem ärver?

Delägarna i dödsboet förvaltar och bestämmer tillsammans om dödsboets egendom.

Vem som ärver bestäms enligt ärvdabalken, om inte något annat har bestämts genom testamente. Arvingar är i första hand barnen (bröstarvingar) och i deras ställe träder barnens avkomlingar. Om arvlåtaren var gift eller hade ingått registrerat partnerskap och inte efterlämnar några bröstarvingar, ärver maken eller den andra parten i det registrerade partnerskapet. Om arvlåtaren inte hade haft någon make eller om maken inte lever längre, ärver föräldrarna och därefter syskonen eller deras avkomlingar. Om inte heller dessa är i livet, ärver far- och morföräldrarna, eller om de inte lever längre, deras barn. Den lagstadgade successionen avbryts här, dvs. arvlåtarens farbröder och morbröder samt fastrar och mostrar kan fortfarande ärva, men inte kusiner.

Arvskifte

Bodelägarna kan komma överens om hur arvskiftet skall förrättas. Om man inte kommer överens, kan vem som helst av delägarna ansöka om att en boutredningsman och skiftesman skall förordnas som sköter utredningen av dödsboet och förrättar arvskiftet. Ansökan om att en sådan person skall förordnas lämnas in till tingsrätten.

Om någon av delägarna är minderårig skall det ses till att en ställföreträdare för intressebevakaren har förordnats för honom eller henne i ärenden som gäller boutredningen och arvskiftet, om det är nödvändigt enligt lag t.ex. på grund av en intressekonflikt mellan vårdnadshavaren och barnet.

Avvittring

Före arvskiftet förrättas avvittring, om den avlidne har varit gift eller ingått registrerat partnerskap, och giftorätten inte uteslutits genom äktenskapsförord. Vid avvittringen upplöses förmögenhetsförhållandet mellan makarna, dvs. den avlidne och den efterlevande, och bestäms arvlåtarens andel av den egendom som omfattas av giftorätt samt den egendom som är fri från giftorätt. Detta är arvlåtarens egendom som skiftas mellan arvingarna.

I ärvdabalken finns särskilda bestämmelser som skyddar den efterlevande maken. Den efterlevande maken har rätt att behålla dödsboet oskiftat, om inte en bröstarvinge kräver skifte eller något annat följer av testamente. Trots krav på skifte har den efterlevande maken alltid rätt att behålla en bostad som använts som familjens gemensamma hem och bohaget oskiftat, om inte den efterlevande har någon annan förmögenhet som lämpar sig som bostad.

Uppdaterad 31.1.2005