Tillsynssystemet i yttrandefrihetslagen upphävs, men nya skyldigheter åläggs framför allt dem som skriver nätpublikationer. Lagstiftningen om masskommunikation kommer nu för första gången att gälla även kommunikation över nätet. En ansvarig redaktör skall utses också för periodiska nätpublikationer. Ny är också skyldigheten att göra upptagningar av program och nätpublikationer. Upptagningarna skall sparas minst 21 dagar.

Särställning för regelbunden publikations- och programverksamhet

Lagen ställer särskilda krav på sådan programverksamhet som är avsedd att vara regelbunden. Lagen gäller även nätpublikationer. Ett typiskt exempel på sådana är nätversionen av en tidning. Den publiceras regelbundet och den är sammanställd av material som förläggaren har tagit fram eller behandlat.

Däremot är exempelvis nätportaler eller diskussionsspalter på nätet inte nätpublikationer, om inte utgivaren behandlar materialet där redaktionellt. Det är visserligen gärningsmannen eller den som är delaktig i gärningen som är ansvarig för ett lagstridigt meddelande, men frågan om det straffrättsliga ansvaret hos t.ex. den som upprätthåller en diskussionsspalt kan tas till prövning, om han eller hon tillåter att spalten används som en kanal för att publicera brottsliga meddelanden. Inte heller myndigheternas, företagens och frivilligorganisationernas normala hemsidor är nätpublikationer.

På enskilda personers hemsidor tillämpas bara de bestämmelser i yttrandefrihetslagen som i förekommande fall kan trygga realiseringen av straff- eller skadeståndsansvaret.

Ansvariga redaktörens ansvar klarläggs

Från början av nästa år skall en ansvarig redaktör utses för periodiska publikationer, nätpublikationer och program. Den ansvariga redaktören leder och övervakar redaktionsarbetet och beslutar om innehållet i publikationen eller programmet. Den ansvariga redaktören skall vara minst 15 år gammal och inte vara försatt i konkurs och inte ha begränsad handlingsbehörighet.
Fastän ansvaret för innehållet i ett publicerat meddelande vilar på den som enligt strafflagen skall betraktas som gärningsman eller delaktig i brottet har den ansvariga redaktören ett särskilt straffrättsligt ansvar. Om den ansvariga redaktören väsentligt försummar sin skyldighet att leda och övervaka det redaktionella arbetet kan han eller hon dömas för chefredaktörsförseelse till böter. Försummelsen skall då också ha varit ägnad att bidra till att ett brott som grundar sig på innehållet i ett meddelande har begåtts.

För närvarande utgår man från att huvudredaktören eller den ansvariga programredaktören alltid svarar för brott som begåtts i en publikation eller ett program, om de inte kan bevisa något annat. Denna ansvarspresumtion frångås och i fortsättningen skall den ansvariga redaktörens skuld bevisas på normalt sätt.

Var och en har rätt att få veta vem den ansvariga redaktören är. I publikationerna och programverksamheten skall den ansvariga redaktören anges. Likaså skall de innehålla uppgift om vem utövaren av publikations- eller programverksamheten är.

Bestämmelserna om genmäle och rättelse utvidgas

Bestämmelserna om genmäle och rättelse blir enhetligare i och med att dessa rättigheter utvidgas till att gälla all slags regelbunden publikations- och programverksamhet. Rätten till genmäle gäller i dagens läge inte radio- och tv-program, och nätpublikationer omfattas inte av några som helst bestämmelser.

Var och en som med fog anser sig ha blivit kränkt i ett meddelande som framförts i en periodisk publikation, en nätpublikation eller ett därmed jämförbart återkommande program har rätt till genmäle. Rätten kan dock inte längre bygga enbart på att personen i fråga upplever sig ha blivit kränkt utan kravet måste också anses befogat enligt objektiva kriterier.

Endast enskilda personer har rätt till genmäle. Däremot har alla s.k. rätt till rättelse. Inte bara enskilda personer utan också sammanslutningar, stiftelser och myndigheter
har alltså rätt att få felaktiga uppgifter om dem själva eller deras verksamhet rättade.

Helt nytt i sammanhanget är att domstolen på yrkande av målsäganden kan bestämma att en dom som gäller kränkning av ära och privatliv skall publiceras. Uppgiften om domen skall publiceras avgiftsfritt i den periodiska publikation eller nätpublikation där brottet begicks. När det gäller programverksamhet skall uppgiften om domen publiceras i ett program av samma utövare av programverksamhet som gjorde sig skyldig till brottet.

I enlighet med principerna i lagen gör inte heller bestämmelserna om källskydd någon skillnad mellan medierna. I fortsättningen kan alla utgivare och alla som utövar programverksamhet vägra röja vem som lämnat de upplysningar som ligger till grund för ett meddelande och vem som är upphovsman till meddelandet.

Riksåklagaren bestämmer om åtal skall väckas

Yttrandefrihetslagen innehåller närmare bestämmelser om utövningen av den grundlagsfästa yttrandefriheten. Då lagen tillämpas får därför med hänsyn till yttrandefrihetens betydelse i en demokratisk rättsstat endast sådana ingrepp i kommunikationen göras som är absolut nödvändiga.

Från början av 2004 beslutar riksåklagaren om åtal skall väckas när det gäller brott som grundar sig på innehållet i ett publicerat meddelande och som hör under allmänt åtal. Som högsta åklagare beslutar riksåklagaren också vem som skall utföra åtalet. I dag är det enligt tryckfrihetslagen justitieministeriet som beslutar om åtal skall väckas eller inte.

Ny i lagen är skyldigheten att göra upptagningar av program och nätpublikationer. Härigenom försäkrar man sig om att också programmet eller nätpublikationen vid behov kan användas som bevis vid en rättegång. Utgivaren eller programredaktören skall spara upptagningarna minst 21 dagar.

I lagen ingår en särskild bestämmelse om nätkommunikation. I den föreskrivs att en domstol kan förordna administratören av en server eller motsvarande anordning att till myndigheterna utlämna identifieringsuppgifter om avsändaren av ett meddelande. För detta krävs att det på sannolika skäl kan misstänkas att innehållet i meddelandet är brottsligt. Yrkandet skall framställas inom tre månader efter det att meddelandet i fråga har publicerats.

Om ett nätmeddelande är uppenbart lagstridigt kan domstolen likaså bestämma att meddelandet inte längre skall hållas tillgängligt för allmänheten. Bestämmelsen gäller tre månader.

Om innehållet i meddelandet är uppenbart lagstridigt kan domstolen förelägga en utgivare, en utövare av programverksamhet eller administratören av en server att göra ett nätmeddelande oåtkomligt för allmänheten. Föreläggandet gäller i tre månader.

Tryckfrihetslagens ordningsbestämmelser upphävs

Yttrandefrihetslagen upphäver tryckfrihetslagen och radioansvarighetslagen. Reformen innebär även att justitieministeriets tillsynsplikt upphör. Samtidigt upphör också de särskilda lagstadgade förpliktelser som boktryckerierna och förläggarna av periodiska tryckskrifter haft.

Boktryckerierna behöver sålunda inte längre, såsom i tryckfrihetslagen anges, lämna ett friexemplar av de tryckskrifter de publicerar (böcker, tidningar, tidskrifter, övriga tryckskrifter) till justitieministeriet. Inte heller behöver anmälningar om publicering av periodiska tryckskrifter eller huvudredaktören för en skrift göras till magistraten eller någon annan myndighet.

Ytterligare upplysningar: lagstiftningssekreterare Laura Nordenstreng, tfn (09) 160 676 96 och regeringsrådet Mirja Kurkinen, tfn 160 676 21 (frågor kring upphävandet av tryckfrihetslagen)

Regeringens proposition 54/2002 och övriga handlingar i anslutning till riksdagsbehandlingen: www.eduskunta.fi
Lagarna 460–466/2003 finns på adressen www.finlex.fi