Kommittén konstaterar att domstolarnas primära uppgift är att lösa rättstvister och konflikter. Tingsrätternas och förvaltningsdomstolarnas ställning bör stärkas. Det bör garanteras att domarna och rättegångsbiträdena besitter mångsidigt kunnande och yrkesskicklighet. Domarkarriären bör nu på allvar öppnas även för sökande som inte arbetar inom domstolsväsendet och rättegångsbiträdenas verksamhet bör bli tillståndspliktig.

Reformer föreslås för att påskynda rättegångarna och dämpa rättegångskostnaderna. Rättegångarna bör bli mera öppna. Nämndemannasystemet bibehålls, men ändringar föreslås i omfattningen av nämndemännens deltagande, deras rösträtt och sättet att välja dem.

En knapp majoritet av kommittémedlemmarna vill flytta domstolarnas centralförvaltning från justitieministeriet till en ny centralförvaltningsenhet för domstolarna. Kommittén förväntar sig ett mera professionellt grepp om ledningen av domstolarna.

ENDAST ÄRENDEN SOM KRÄVER DOMSTOLSBEHANDLING TILL DOMSTOLARNA

Kommittén betonar att tingsrätterna måste koncentrera sig på sin primära uppgift, som är att lösa rättstvister och konflikter.

Inskrivningsärenden som gäller fastigheter vill kommittén flytta från tingsrätterna till förvaltningsmyndigheterna, t.ex. magistraterna eller lantmäteriförvaltningen. Ostridiga fordringar borde enligt en majoritet av kommittémedlemmarna hanteras av utsökningsväsendet.

Kommittén anser att man bör förhålla sig återhållsamt till att åklagaren och polisen skulle ger mera omfattande beslutanderätt i brottmål än för närvarande. Att utöka åklagarens och polisens beslutanderätt vore problematiskt både principiellt och med tanke på rättsskyddet och de grundläggande och mänskliga rättigheterna.

Till förvaltningsdomstolarnas behörighet hänför sig förslagen i syfte att förbättra tillgången till rättsskydd i förvaltningsärenden inom de skuggområdena som uppstår när förvaltningen privatiseras eller för att myndigheterna inte agerar.

TINGSRÄTTERNA BÖR STÄRKAS

För att tyngdpunkten i den allmänna rättsskipningen tydligare än för närvarande skall ligga på tingsrätterna, bör rättsskyddsgarantierna i tingsrättsförfarandet förbättras. Kommittén föreslår att tingsrätternas sammansättning i komplicerade tviste- och brottmål i fortsättningen skall bestå av flera fackdomare än för närvarande.

Under årens lopp har antalet tingsrätter minskat och enheterna har blivit större. Kommittén hoppas att utvecklingen skall fortsätta och stärkas så att det i framtiden finns 30 – 40 tingsrätter i stället för de nuvarande 63. Varje tingsrätt skall ha minst 8 – 10 domare.

Efter att tingsrätterna förstärkts kan man fundera på om det vore möjligt att begränsa besvärsrätten i fråga om tingsrättens domar t.ex. när det gäller bevisfrågor.

Å andra sidan borde förvaltningsdomstolarnas avgörandesammansättningar lättas upp i vissa enkla ärenden.

INGET BEHOV AV NYA SPECIALDOMSTOLAR

Kommittén ser inget behov av att inrätta nya specialdomstolar eller att utvidga deras befogenheter. På längre sikt borde det utredas om försäkringsdomstolen och de ärenden som behandlas av den kunde integreras med andra domstolar. Vid försäkringsdomstolen borde man också avstå från de medlemmar som har uppgiften som bitjänst och som föreslås av olika intressegrupper. Kommittén förhåller sig över lag återhållsamt till anlitandet av sakkunnigmedlemmar i domstolarna.

BEAKTANDE AV KUNDASPEKTEN NÄR RÄTTEGÅNGSFÖRFARANDENA UTVECKLAS

Trots att inget behov av stora reformer av rättegångsförfarandena finns i sikte, behöver förfarandena ändå ständigt utvecklas. I synnerhet domstolskundernas synvinkel måste beaktas mera än tidigare i reformarbetet, betonar kommittén. Domstolarna borde t.ex. ge dem som deltar i en rättegång bättre information i de olika behandlingsskedena. Rättegången borde göras enklare för dem som deltar t.ex. genom att man utnyttjar ny teknik. Grupptalan borde tas upp till ny prövning.

Rättegången borde genomföras så att människorna upplever att de har kunnat delta utgående från sina egna utgångspunkter och att de också faktiskt har hörts på ett jämbördigt sätt.

För att påskynda behandlingen av ärenden föreslår kommittén att ärenden på ett flexiblare sätt än nu skall kunna överföras från överbelastade tingsrätter till mindre belastade. Kundernas rättsskyddsmedel i situationer där ärendets behandling fördröjs bör förbättras.

För att dämpa rättegångskostnaderna och sänka tröskeln för att inleda rättegång borde man ta i bruk en tabell över rättegångskostnaderna eller ett tak för rättegångskostnaderna i fråga om mindre tvistemål.

REFORMER AV NÄMNDEMANNASYSTEMET

Kommittén föreslår inte att nämndemannasystemet skall slopas. Nämndemännens deltagande i behandlingen av brottmål borde dock inskränkas så att nämndemännen deltar endast i behandlingen av grova brott.

En majoritet av kommittémedlemmarna anser att man bör slopa nämndemännens individuella rösträtt och övergå till ett system där nämndemännen har en gemensam rösträtt.

För närvarande väljs nämndemännen av kommunfullmäktige. Kommittén anser att detta är i viss mån problematiskt med tanke på domstolarnas oberoende. Majoriteten anser att sättet att välja nämndemän bör omvärderas i sin helhet. Också domstolarna borde kunna delta i valet.

Kommittén har också diskuterat om det finns skäl att utvidga nämndemannasystemet från tingsrätterna till hovrätterna och förvaltningsdomstolarna. Majoriteten anser dock att det inte finns något behov av detta.

RÄTTEGÅNGARNA BORDE BLI ÖPPNARE

Rättegångarna borde göras öppnare genom att lagstiftningen om offentlighet vid rättegång förnyas, den interna öppenheten vid rättegångsförfarandet utvecklas och kvaliteten på motiveringarna förbättras.

Mediernas möjligheter att sköta sin uppgift att faktiskt ge rättegångarna offentlighet bör främjas och bestämmelserna om offentlighet vid rättegång bör göras klarare. I synnerhet bör det sörjas för att offentligheten genomförs i tillräcklig mån även i fråga om skriftliga processer. Det får inte heller i onödan ges olika bestämmelser om offentlig vid rättegång i de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna.

Kommittén föreslår att det i högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen införs korta muntliga förhandlingar för att diskutera rättsliga frågor i prejudikatsärenden.

Också förvaltningsdomstolarna borde ordna muntlig förhandling betydligt oftare än för närvarande. Ställningen för den myndighet som fattat beslutet borde klarläggas i rättegången.

TILLSTÅND FÖR RÄTTEGÅNGSBITRÄDEN

Kommittén föreslår att uppdrag som rättegångsbiträde och rättegångsombud i allmänhet skall få skötas endast av personer som erhållit särskilt tillstånd. För närvarande varierar biträdenas teoretiska och praktiska kompetens och yrkesetiska förmåga avsevärt, även om de flesta sköter sitt uppdrag väl. Problem syns framför allt i rättegångar som gäller tvistemål.

Tillstånd att verka som rättegångsbiträde eller rättegångsombud skall beviljas, när en person har avlagt högre juridisk examen, har tillräckligt lång arbetserfarenhet och har avlagt ett särskilt prov. Den nuvarande advokatexamen räcker inte, för genom provet vill man utreda i synnerhet biträdenas förmåga att sköta domstolsärenden klanderfritt. Tillståndet skall förutsätta regelbundet deltagande i fortbildning. De som erhållit tillstånd skall också övervakas noggrannare än för närvarande. Huruvida tillståndssystemet lämpar sig för förvaltningsdomstolarna borde prövas särskilt.

Samtidigt skärps behörighetsvillkoren för rättegångsbiträden. Vid de allmänna domstolarna skall det förutsättas att biträden och ombud har högre juridisk grundexamen. Släktingar skall i fortsättningen kunna delta i rättegångar som stödpersoner men inte som biträden.

RÅDGIVNINGEN OCH FÖRLIKNINGEN BÖR UTVECKLAS

Kommittén föreslog redan i sin mellanrapport att de rättsliga rådgivningstjänsterna skulle förstärkas. Rådgivningstjänsterna varierar inom olika områden, liksom de organ som löser olika konflikter. Enligt kommittén åsikt skulle det behövas en riksomfattande tjänst för handledning i valet av rättsskyddsmedel.

På längre sikt borde det dessutom utredas om man i Finland kunde skapa ett riksomfattande nätverk som erbjuder rättslig rådgivning och handledning och som baserar sig på samarbete mellan olika myndigheter (rättstjänstcentraler). Med hjälp av dem skulle tillgången till rättsliga rådgivningstjänster tryggas i hela landet. Den tekniska utrustning som finns hos dem – t.ex. videokonferensutrustning – kunde i framtiden utnyttjas även vid rättegångar.

Advokater och andra rättegångsbiträden borde grundligare än nu utreda möjligheterna till förlikning innan ett tvistemål förs till domstol, betonar kommittén.

Kommittén anser att en vidareutveckling av förlikningsförfarandet och en samordning av det med det traditionella rättegångsförfarandet är ett av de viktigaste tyngdpunktsområdena vid utvecklingen av domstolarna. Skall förlikning i domstol utvecklas, förutsätter det att domarna utbildas i förlikning och eventuellt att vissa domare specialiserar sig på detta.

DOMARNAS KUNNANDE OCH YRKESSKICKLIGHET MÅSTE TRYGGAS

Utnämnings- och utbildningssystemen för domare måste byggas upp så att de producerar domare som inom juristkåren har bästa möjliga kunnande och yrkesskicklighet när det gäller att lösa tvister och konflikter, betonar kommittén. Speciellt viktigt är det att domarna har mångsidig arbetserfarenhet.

Förfarandet för val av domare borde utvecklas, så att domarkarriären kunde öppnas även för sådana som inte arbetar inom domstolsväsendet. En majoritet av kommittén anser dessutom att på kort sikt kan det vara nödvändigt att kvotera en del av de vakanta domartjänsterna för enbart jurister som arbetar utanför domstolarna.

Av denna orsak understöder kommittén inte heller det kvalificeringssystem för domare som håller på att beredas; man är rädd för att en utbildning som infaller i början av juristkarriären och som erbjuds endast vissa utvalda personer leder till att nuvarande praxis fortsätter.

Däremot borde domstolspraktiken enligt kommitténs åsikt utvecklas i en mera utbildande riktning. Dessutom borde de som utnämns till domare erbjudas just sådan tilläggsutbildning som de behöver. Även vid domstolarna borde särskild uppmärksamhet fästas vid fortbildning och inlärning genom praktiskt arbete.

Systemet med föredragande borde slopas i samtliga domstolar. I stället föreslår kommittén biträdande jurister, som inte skulle spela någon självständig roll vid avgörandet av ärenden, utan de skall biträda domarna under beredningen av ärendena.

Kommittén föreslår att det inrättas en tillsynsnämnd för domare. Tillsynsnämnden skall kunna framföra kritik mot en domares verksamhet eller ge domaren en varning. Nämnden skall även mera allmänt kunna utveckla god domarsed. På längre sikt skall inrättandet av tillsynsnämnden göra det möjligt att avstå från de allmänna laglighetsövervakarnas tillsyn över domarna.

MAJORITETEN UNDERSTÖDER EN FRIKOPPLING AV CENTRALFÖRVALTNINGEN FRÅN JUSTITIEMINISTERIET

Också domstolsväsendets centralförvaltning behöver reformeras. Inom centralförvaltningen bör det finnas en enhet med tillräckliga resurser för utveckling av domstolsväsendet, för forskning och för stödjande av domstolarnas ledning.

Kommittén anser med en rösts majoritet att en separat centralförvaltningsenhet bör inrättas för förvaltningen av domstolsväsendet. En från justitieministeriet avskild centralförvaltning för domstolarna skulle framhäva domstolarnas oberoende, vilket också skulle främja förtroendet för domstolsväsendet. Dessutom skulle den göra det möjligt för domare och annan personal att mera intensivt delta i arbetet med att utveckla domstolarna. På senare tid har motsvarande lösningar införts i andra nordiska länder.

En minoritet av kommittémedlemmarna anser att det inte behövs någon från justitieministeriet avskild centralförvaltning. Det skulle räcka med att effektivera det nuvarande systemet genom att inrätta en enhet för utveckling av domstolsväsendet vid justitieministeriet.

Kommittén betonar också hur viktig domstolarnas ledning är för att verksamheten skall vara framgångsrik. I synnerhet domstolarnas personalledning borde utvecklas. Kommittén föreslår att det utreds om uppgiften som chefsdomare borde vara tidsbunden.

Ytterligare upplysningar:
kommitténs ordförande, hovrättspresident Markku Arponen, tfn 040 700 2361 eller (017) 243 200,
kommitténs vice ordförande, förvaltningsrådet Heikki Kanninen, tfn (09) 18 53340,
och sekreterarna, förvaltningschef Antti Savela, tfn 050 3020 663 eller (08) 3137 515
samt äldre regeringssekreterare Anne Niemi, tfn (09) 1606 9316

Kommitténs betänkande (sammandrag på svenska) finns på justitieministeriets webbsidor adress: http://www.om.fi/23391.htm
Bilagan (på finska): http://www.om.fi/24983.htm
Mellanbetänkande: http://www.om.fi/17978.htm
Betänkandet säljs av Edita Publishing Ab, tfn 020 450 00.