Ministerns svar

Till riksdagens talman

I det syfte 27 § riksdagens arbetsordning anger har Ni, Herr talman, till behöriga medlem av statsrådet översänt följande av riksdagsledamot Jukka Vihriälä/cent undertecknade skriftliga spörsmål SS 148/2003 rd:

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för att senarelägga valet av ledamöter i Europaparlamentet eller slå samman valet med något annat nationellt val och ändra valkretsindelningen så att den utgår från storlän?

Som svar på detta spörsmål får jag vördsamt anföra följande:

Frågorna om hur den regionala representationen skall tryggas i valet till Europaparlamentet och tidpunkten för valet utreddes senast av en kommission som tillsattes av justitieministeriet den 15 mars 2000 och lade fram sitt betänkande den 5 juni 2001 (valkommission 2000, kommittébetänkande 2001/8). I sammanhanget togs också ställning till för- och nackdelarna med samtidiga val.

I artikel 10 punkt 1 i Europarådets valrättsakt (76/787/EKSG, EEG, Euratom) bestäms tidpunkten för valen till Europaparlamentet. Enligt den kunde rådet välja tidpunkten för de första direkta valen till Europaparlamentet. Rådet valde då en viss period i juni och senare val förrättades vid motsvarande tidpunkt. Senaste gång inföll denna period mellan den 10 och den 13 juni 1999. Valrättsakten i fråga ändrades genom rådets beslut 2002/772/EG, Euratom den 25 juni 2002 och den 23 september 2002. I beslutet föreskrevs att rådet enhälligt kan fastställa någon annan period för valen och denna period kan infalla tidigast två månader före och senast en månad efter den normala tidpunkten. Den tidigast möjliga tidpunkten för valen till Europaparlamentet är sålunda enligt den reviderade valrättsakten april och den senast möjliga juli. Vid beredningen av ändringen av valrättsakten diskuterades i flera repriser möjligheten att permanent flytta valen till maj. Finland omfattade den åsikten. Enhällighet om att flytta valen nåddes dock inte och följande val hålls därför 10 juni–13 juni 2004.

Valkommission 2000 konstaterade i sitt betänkande att valdeltagandet inte kan påverkas enbart genom tekniska åtgärder som att flytta tidpunkten för valet. Det viktigaste är att göra valen allmänt intressantare bland annat genom mera information om saken. Också partierna bör satsa mer på valkampanjer inför Europaparlamentsvalet. Kandidaterna bör vara regionalt fördelade på ett sådant sätt att väljarna kan uppleva valet också som ett regionalt val.

Valkommission 2000 ansåg att en sammanslagning av val inte hörde till den politiska traditionen i Finland. T.ex. riksdagsval och kommunalval har aldrig förrättats samtidigt, trots att mandaten är lika långa. Det enda undantaget i detta avseende utgjordes av sammanslagningen av valet till Europaparlamentet och kommunalvalet 1996, vilket skedde genom en särskild lag. Sammanslagning tillgreps då till följd av att anslutningsfördraget föreskrev att valet skulle hållas inom två år från anslutningen till Europeiska unionen. Den olika längden på mandaten gör det svårt att regelmässigt slå samman valen till Europaparlamentet med andra val. De principiella synpunkterna på sammanslagningen bör betraktas som viktigare än de praktiska synpunkterna på frågan. I en demokrati är det viktigt att väljarna tillräckligt ofta har möjlighet att påverka genom att rösta. De val som skall slås samman bör även passa ihop i fråga om teman och politisk betydelse och ingetdera valets valteman får hamna i skuggan av det andra valets valteman. Valkommissionen nådde fram till att det inte är möjligt att föreslå en permanent sammanslagning av vissa val, utan nödvändigheten av sammanslagningen måste alltid övervägas i varje enskilt fall och, om skäl för det anses finnas, skall sammanslagningen genomföras genom en särskild lag.

Vid valet till Europaparlamentet 1996 användes två alternativa sätt att ställa upp kandidater, kandidatuppställning enligt valområde och riksomfattande kandidatuppställning. Samtliga partier använde dock då riksomfattande kandidatuppställning. Riksdagen beslutade sedermera (165 och 166 § vallagen 714/1998) i enlighet med ett förslag från kommissionen för kodifiering av vallagarna (kommittébetänkande 1997/15) att enbart riksomfattande kandidatuppställning skulle användas. Valkommission 2000 var för sin del i sitt betänkande enhälligt av den åsikten att ett överskådligt valsystem kräver att alla kandidater uppställs på samma sätt.

Europaparlamentet har förutsatt (resolution A4–0212/98) att ett proportionellt valsätt skall iakttas i valen, vilket inte får påverkas av att ett land eventuellt indelas i valkretsar inför ett val. Detta har beaktats i den reviderade EU-rättsakten. Valkommission 2000 ansåg i sitt betänkande att val av företrädare valkretsvis måste anses vara föga kompatibelt med ett proportionellt valsätt med beaktande av hur få företrädare som skall väljas (16). Dessutom skall enligt Nicefördraget bara 13 företrädare väljas från Finland. De fyra valområden som användes 1996 kan vidare anses vara alltför stora och konstgjorda. Ett större antal valkretsar skulle dock ytterligare försämra proportionaliteten.

Eftersom en valkretsindelning som utgår från storlän endast med svårighet är förenlig med proportionalitetsprincipen ansåg valkommission 2000 att det bästa sättet att säkra den regionala representativiteten var att regionala synpunkter vägdes in i kandidatuppställningen, som sålunda blir beroende dels av de beslut partierna och andra grupper som ställer upp kandidater fattar vid kandidatuppställningen, dels av de beslut väljarna fattar vid röstningen. Då kommissionen enhälligt gick in för en riksomfattande kandidatuppställning var utgångspunkten den att tyngdpunkten i valsystemet bör ligga på den politiska representativiteten hos dem som valts till Europaparlamentet.

Helsingfors den 17 juni 2003

Justitieminister Johannes Koskinen