Arresten skall övervakas genom elektronisk kontroll och vid husarrest även med övervakningsanordningar som installeras i hemmet. Polisen skall svara för tillsynen över ungdomsarresten. Informationen från övervakningsanordningarna skall följas av nödcentralen.

Arbetsgruppen, som berett en reform av lagstiftningen om behandlingen av brottmål och påföljdssystemet när det gäller unga misstänkta personer, överlämnade sitt betänkande till justitieminister Johannes Koskinen i dag.

Målet är att förfarandet när man ingriper i brott som utförts av unga skall bli snabbare, konkretare och effektivare. Ett centralt mål är också att stöda ett liv utan brott genom att knyta socialvårdens åtgärder och straffrättssystemet närmare till varandra. Enligt förslaget skall större uppmärksamhet än tidigare fästas vid den unga personens individuella förhållanden när brottspåföljd väljs.

Arbetsgruppens arbete bygger på det betänkande som ungdomsbrottsarbetsgruppen överlämnade i mars 2003 och utlåtandena om det. Målet är att de föreslagna reformerna skall träda i kraft vid ingången av 2007.

Arresten skall begränsa den ungas rörelsefrihet

Ungdomsarrest skall vara en form av tvångsmedel som används både i stället för anhållande eller häktning och i situationer där man för närvarande inte använder tvångsmedel. Ungdomsarresten skall också ersätta reseförbud, som för närvarande sällan används för unga personer.

En ung person som misstänks för ett brott skall kunna påföras arrest när det finns skäl att misstänka att han eller hon försöker fly eller på något annat sätt undvika förundersökning, rättegång eller verkställighet av straff. I regel skall ungdomsarrest ändå användas för att förhindra fortsatt brottslig verksamhet, varför ungdomsarrest skall kunna påföras även för lindrigare brottslighet än sådana gärningar som för närvarande leder till reseförbud. Det kan vara fråga om lindrig misshandel, lindrig skadegörelse och snatteri. Avsikten är även i övrigt att ungdomsarrest skall användas oftare än reseförbud.

Den som påförts husarrest skall vara skyldig att befinna sig i hemmet eller på en annan motsvarande plats under de tider som nämns i arrestbeslutet. Områdesarrest innebär att den misstänkte inte får avlägsna sig från en viss ort eller ett visst område eller vistas eller röra sig på ett visst område. En misstänkt skall vid behov kunna åläggas bägge formerna av arrest samtidigt.

Husarrest skall kunna påföras under högst 20 dygn som en obruten period eller flera separata perioder, maximilängden per dygn skall i regel vara 12 timmar. I allmänhet skall husarresten gälla under den misstänktes fritid och den skall inte utgöra något hinder för t.ex. skolgång. Områdesarrest skall kunna påföras tills vidare. Ungdomsarrestens giltighetstid skall vid behov kunna förlängas.

Beslut om husarrest skall fattas av tingsrätten. Vid behov skall emellertid beslut om temporär husarrest kunna fattas av en anhållningsberättigad tjänsteman eller åklagaren. Beslut om områdesarrest skall i allmänhet fattas av polisen i samband med förhör. När ett beslut om arrest fattas skall man höra den unga själv och han eller hon skall vid behov kunna hämtas i detta syfte. Den sociala situationen för den som påförs ungdomsarrest skall också utredas i nödvändig utsträckning innan beslutet om arrest fattas.

Husarrest skall kunna beaktas vid åtalsprövning och påförande av straff så att åklagaren under vissa förutsättningar har rätt att avstå från att väcka åtal och domstolen kan sänka straffet på grund av husarresten eller avstå från att döma svaranden till straff. Påföljden av brott mot arresten skall vara anhållande eller häktning, om grunden för arresten inte har varit sådana lindriga brott för vilka det inte ens är möjligt att meddela reseförbud.

Mål som gäller unga skall behandlas snabbt, mångsidig utredning om den ungas situation

Arbetsgruppens betänkande innehåller också ett flertal andra förslag som gäller effektivare förundersökning, åtalsprövning, domstolsbehandling och påföljdssystem för brott som utförts av unga personer.

När den som misstänks för ett brott är yngre än 18 år skall polisundersökningen ske i brådskande ordning. Polisen skall kunna gripa en person som är yngre än 15 år och som misstänks för en brottslig gärning för högst 12 timmar.

Den nuvarande s.k. personundersökningen skall ersättas med en utredning av den unga gärningsmannens situation. Målet skall vara å ena sidan att påverka de faktorer som ligger bakom brottet och å andra sidan att skaffa den information som behövs för valet av påföljd vid åtalsprövningen och domstolsbehandlingen.

När en person som är yngre än 21 år misstänks ha gjort sig skyldig till ett brott, skall de sociala myndigheterna omedelbart sedan de fått polisens meddelande inleda en utredning av den unga personens sociala situation och hänvisa honom eller henne till nödvändiga stödåtgärder och tjänster eller börja ordna sådana. Skyldigheten skall inte gälla fall där ett ärende som gäller en person i åldern 18-20 år behandlas enligt strafforderförfarande.

Om ett strängare straff än böter sannolikt kommer att dömas ut för brottet, skall åklagaren be att de sociala myndigheterna gör en särskild socialutredning utgående från utredningen av den sociala situationen. Med hjälp av den påföljdsutredning som kriminalvårdsväsendet gör utgående från socialutredningar skall man åter bedöma hur man genom valet av påföljd kan främja den ungas möjligheter att klara sig i samhället och hindra honom eller henne från att göra sig skyldig till nya brott.

Även åklagaren skall påskynda beslutet om väckande av åtal och väckandet av åtal när brottet har begåtts av en person som är under 18 år. En ny sak är också att åklagaren skall kunna fatta beslut om åtalseftergift på den grunden att den unga personen deltar i något projekt som främjar hans eller hennes möjligheter att klara sig i samhället.

Åklagaren skall kunna skjuta upp beslutet om väckande av åtal när det är fråga om ett brott som begåtts av en person som är under 18 år t.ex. därför att förlikning pågår med offret, den unga personen deltar i ett projekt av ovan nämnd typ eller har sökt sig till exempelvis missbrukarrehabilitering. Om åklagaren skjuter upp beslutet om väckande av åtal eller avstår från att åtala en person som är under 18 år skall beslutet i regel delges den misstänkte vid ett sammanträffande.

Domaren skall vid behov tillrättavisa den unga, mångsidigare ungdomsstraff

Även domstolen skall kunna avstå från att döma ut straff på den grunden att den unga har deltagit i något projekt som främjar hans eller hennes möjligheter att klara sig i samhället.

Ingripandet i brott som utförts av en ung person som är under 18 år skall främjas genom att skyldigheten att närvara vid domstolsbehandlingen betonas: endast av särskilda skäl skall ärendet kunna avgöras även om den unga personen är frånvarande. I lagen föreslås också en bestämmelse enligt vilken domaren enligt behov skall tillrättvisa en ung person som inte fyllt 18 år i samband med att domen meddelas, varvid domens innehåll förklaras och den unga varnas för påföljderna av brottsligt beteende.

Övervakning skall fortfarande kunna dömas ut i samband med fängelse för brott som begåtts av personer under 21 år. Nytt är påföljderna av försummelse. En ung person som underlåtit att infinna sig till ett möte med övervakaren skall bl.a. kunna hämtas till följande möte. Den misstänkte skall också vara skyldig att avhålla sig från alkohol och droger i samband med mötena med övervakaren.

Ungdomsstraff skall också kunna påföras för brott som utförts av personer i åldern 18-20 år. Det skall kunna förenas med oavlönat arbete och arbetstränande verksamhet i minst 10 och högst 90 timmar. Dessa förslag hänför sig i synnerhet till den bestämmelse som föreslås i strafflagen och enligt vilken det i fråga om brott som begås av personer under 21 år särskilt skall beaktas vilka möjligheter det finns att förhindra att gärningsmannen återfaller i brott genom att välja någon annan påföljd än ovillkorligt fängelse.

Ungdomsstraff kan också dömas ut i form av mentalvård eller missbrukarvård, om psykiska problem eller rusmedelsproblem kan orsaka brottsligt beteende.

Ytterligare upplysningar:
arbetsgruppens ordförande, biträdande avdelningschef Jarmo Littunen, tfn (09) 1606 7783 och
arbetsgruppens sekreterare, lagstiftningsrådet Janne Kanerva, tfn (09) 1606 7723

Arbetsgruppens betänkande  på justitieministeriets webbplats.