Avsikten är att modernisera bestämmelserna om yttrandefrihet. Reformen klarlägger och förenklar den reglering som gäller masskommunikation. Den nya lagen skall tillämpas på all publikations- och programverksamhet, även kommunikation på Internet.

Regeringen fattade beslut om innehållet i reformen i dag och avsikten är att presidenten skall avlåta propositionen till riksdagen den 19 april.

Avsikten är att upphäva tryckfrihetslagen som stiftades i början av förra århundradet liksom radioansvarighetslagen från 1971. Regleringen lättas upp och tryckfrihetslagens tunga övervakningssystem slopas. Vid beredningen av den nya lagen har beaktats att yttrandefriheten enligt grundlagen är en grundläggande rättighet som tillkommer var och en och som innefattar rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta.

Justitieminister Johannes Koskinen betonar att det juridiska ansvaret vid utövande av yttrandefriheten nu blir likadant oberoende av medium. Enligt honom fyller reformen en stor lucka när det gäller regleringen av de grundläggande rättigheterna på lagnivå.

SÄRSTÄLLNING FÖR REGELBUNDEN PUBLIKATIONS- OCH PROGRAMVERKSAMHET

Den nya lagen skall gälla all masskommunikation som utövas i Finland. Tillämpningen av den skall vara oberoende av den teknik som används för kommunikationen, och den skall således också de nya kommunikationsformerna.

Lagen ställer särskilda krav på publikations- och programverksamhet som är avsedd att vara regelbunden. Med program och periodiska publikationer jämställs nätpublikationer som ges ut regelbundet och som bildar en viss helhet. Det mest typiska exemplet är nättidningar. För närvarande tillämpas inte den lagstiftning som gäller masskommunikation på nätpublikationer.

Den nya lagen skall endast delvis gälla webbplatser som upprätthålls av privatpersoner. På dessa tillämpas endast de bestämmelser som vid behov säkerställer det straff- och skadeståndsrättsliga ansvaret och med vilka man snabbt kan förhindra att material med klart lagstridigt innehåll sprids vidare.

DEN ANSVARIGA REDAKTÖRENS ANSVAR KLARLÄGGS

För periodiska publikationer, nätpublikationer och program skall utses en ansvarig redaktör. Denne skall leda och övervaka det redaktionella arbetet samt fatta beslut om innehållet i den periodiska publikationen, nätpublikationen eller programmet. Publikationen skall förses med uppgift om ansvarig redaktör eller så skall det meddelas i programverksamheten.

Straffrättsligt ansvar för innehållet i ett publicerat meddelande tillkommer på nuvarande sätt den som enligt strafflagen skall betraktas som gärningsman eller delaktig i brottet.

Den ansvariga redaktören skall dock fortfarande bära ett särskilt straffrättsligt ansvar. Chefredaktörsförseelse är den nya benämningen på det brott som gäller honom. Enligt förslaget skall den ansvariga redaktören ådömas straff, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligen åsidosätter sin skyldighet att leda och övervaka det redaktionella arbetet så att detta är ägnat att bidra till begående av brott som grundar sig på innehållet i ett publicerat meddelande. Straffet skall vara böter.

För närvarande utgår man ifrån att chefredaktören eller den ansvariga programredaktören alltid är ansvarig för ett brott i publikationen eller programmet, om de inte kan bevisa något annat. Nu frångås denna s.k. omkastade bevisbörda, och den ansvariga redaktörens skuld skall i fortsättningen bevisas på normalt sätt.

Rätten att besluta om åtal för brott som grundar sig på innehållet i ett publicerat meddelande och hör under allmänt åtal överförs från justitieministeriet till riksåklagaren. I egenskap av högsta åklagare skall riksåklagaren också bestämma vem som skall utföra åtalet.

ENHETLIGA REGLER OM GENMÄLE OCH RÄTTELSE

Eftersom individens rättigheter inte får vara beroende av den teknik som används för att framföra ett meddelande som gäller honom och hur det görs tillgängligt för allmänheten, utvidgas rätten att anföra genmäle och rättelse till att gälla all regelbunden publikations- och programverksamhet. För närvarande gäller rätten till genmäle inte radio- och TV-program. Om nätpublikationer finns inga bestämmelser alls.

Enligt förslaget skall rätt att anföra genmäle tillkomma var och en som har motiverad anledning att anse sig ha blivit kränkt i en periodisk publikation, en nätpublikation eller ett med dessa jämförbart, återkommande program. Å andra sidan skärps villkoren för gemäle jämfört med nuläget. Rätten till genmäle skall inte längre grunda sig enbart på den subjektiva upplevelsen av att ha blivit kränkt, utan den skall också anses motiverad på objektiva grunder.

Endast privatpersoner skall ha rätt att anföra genmäle. Rätten att få en felaktig uppgift som gäller en själv eller ens verksamhet rättad (rätt till rättelse) skall däremot förutom enskilda tillkomma även sammanslutningar, stiftelser och myndigheter.

Helt nya i lagförslaget är de bestämmelser enligt vilka domstolen kan bestämma att en dom som gäller kränkning av heder och privatlivet skall publiceras. Domen skall publiceras avgiftsfritt i samma periodiska publikation eller nätpublikation eller i ett program av samma utövare av programverksamhet.

SPECIALBESTÄMMELSER OM NÄTKOMMUNIKATION

När det gäller kommunikation i datanät, dvs. nätkommunikation, skall lagen också innehålla specialbestämmelser om identifiering av avsändaren till ett meddelande och om när distributionen av ett meddelande tillfälligt får avbrytas.

Rätten att uttrycka åsikter och skicka andra meddelanden anonymt gäller enligt förslaget också nätkommunikation. Å andra sidan måste man kunna ingripa i meddelanden med lagstridigt innehåll också när de spris via nätet. Lagförslaget utgår också ifrån att det skall vara möjligt att identifiera avsändaren av ett anonymt nätmeddelande när man misstänker brott.

Av denna anledning skall administratören av en sändare, en server eller någon annan motsvarande anordning veta vem som med hjälp av hans anordning har skickat ett nätmeddelande avsett för allmänheten eller åtminstone från vilken server det sänts. Dessa uppgifter skall i allmänhet sparas tre månader.

Avsändaren av ett anonymt nätmeddelande skall skyddas så att administratören av servern eller en annan anordning endast på vissa villkor kan åläggas att utlämna dessa identifieringsuppgifter till myndigheterna. Beslutet skall alltid fattas av en domstol och villkoret är att det finns sannolika skäl att misstänka att meddelandets innehåll är lagstridigt.

Dessutom kan domstolen bestämma att ett nätmeddelande inte längre får vara tillgängligt för allmänheten. Villkoret är att meddelandets innehåll är uppenbart lagstridigt. Åtal i ärendet skall väckas inom tre månader.

Administratören av anordningen skall också i två fall ha rätt att på eget initiativ avbryta distributionen av ett nätmeddelande till allmänheten. På så sätt kan man genast ingripa i material som är straffbart som hets mot folkgrupp eller s.k. hård pornografi (barn-, vålds eller tidelagspornografi).

Om administratören av anordningen avbryter distributionen av ett nätmeddelande skall han omedelbart underrätta avsändaren av meddelandet om åtgärden, som å sin sida kan föra saken till domstol.

Ytterligare upplysningar: lagstiftningsrådet Risto Eerola, tfn (09) 1606 7740, risto.eerola@om.fi